Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Teater
834
Fransk medeltidsscen. Valenciennes 1547.
Masker och koturner (se dessa
ord) infördes först under
hellenistisk tid. —- Liksom tragedin
hade komedin (se Drama sp.
496 f.) sitt ursprung i
Dionysos-kulten, ehuru den uppfördes vid
en annan av gudens fester, Lenaia
(se d. o.), och dess uppförande
gestaltades i stort sett på
liknande sätt. Varje författare tävlade
dock endast med en komedi.
Dräkterna voro mera groteska och
fantastiska och röjde sitt
sammanhang med den med
Dionysos-kulten förbundna fallosdyrkan.
Koturner förekommo ej i
komedin. — Den romerska T. skilde
sig i väsentliga avseenden från
den grekiska. Dramat ingick ej i
den religiösa kulten och var ej
bundet till vissa fester. Det
uppfördes helt av yrkesskådespelare,
ofta slavar. I samband med
uppförandet av täckta
teaterbyggnader av mindre omfång sänktes
spelplanen till blott omkr. 1 m.
över orkestran, vilken nu togs i
anspråk för de förnämligare av
åskådarna. Fondväggen fick en
fast arkitektonisk utformning
med en rikedom av nischer,
kolonner och pilastrar. Under
senantiken försvann så småningom det
klassiska dramat från T., som i
stället kom att behärskas av
mimen (se Drama sp. 497), ett
slags farsoperett med stark
karaktär av utstyrselstycke. Den torde
i regel ha uppförts på de
existerande T., som för detta ändamål
utstyrdes med allt större prakt;
dess traditioner fortlevde in
i medeltiden. — Den
medel-t i da T. har ett dubbelt ursprung.
Dess religiösa form härstammar
från det liturgiska dramat (se d.
o. sp. 497), dess profana
sammanhänger dels med de hos alla
europeiska folk förekommande
dramatiska folklekarna, dels med
traditionen från antiken. Från mycket
enkla former utvecklades den
under medeltidens senare del till
utomordentlig rikedom och prakt.
Uppförandet av de stora
bibeldramerna, mysterierna, övertogs av
i särskilda gillen organiserade
borgare och gestaltades till ett
hela samhället omfattande
folknöje. Teaterbyggnader funnos ej,
utan man spelade på torg, utanför
kyrkportaler 1. på andra lämpliga
öppna platser. Scenen bestod av
ett stort trägolv, på vilket
uppställdes en mängd husliknande
dekorationer (mansions), var och
en återgivande en bestämd
lokalitet i dramat. Skådespelarna
intågade vid dramats början på
scenen och förblevo där under hela
spelet, sittande i sina resp,
mansions, tills deras tur kom att upp-
27. — L e x. XI. Tr. 23. 12. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
