Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Telefoni (Radiotelefonimottagare)
888
Fig. 12. (t. v.) Schema för kristallmottagare. — Fig. 13. (t. h.) Schema för
rörmottagare med återkopplad detektor och tvåstegs transformatorkopplad
låg-frekvensförstärkare.
Anodmoduleringen (Heising) är
den mest använda (se fig. 11).
Sändaren arbetar med mellankrets
(se Telegrafi sp. 903) för
att borttaga övertoner och göra
våglängden oberoende av
antennen. Från antennen utstrålar
alltså en av de lågfrekventa
talströmmarna modulerad högfrekvent
s. k. bärvåg, vars våglängd
avpassas medelst de i
svängnings-kretsen (mellankretsen) ingående
självinduktionerna och
kapacite-terna. De för radiotelefonering
vanl. använda våglängderna ligga
mellan 100 och 2,000 m., och för
rundradion skola enl. beslut å
en radiokonferens i Washington
1927 reserveras 200—545 m.
och 1,340—1,875 m. Stationerna
måste arbeta med en viss skillnad
i våglängd, emedan det mellan
icke alltför långt avlägsna
stationer eljest uppstår svåra
inter-ferensstörningar. Med det alltmer
ökade antalet radiostationer har
därför ”trängseln i etern” blivit
allt större. Det är alltså av
största vikt, att varje stations
våglängd hålles fullt konstant.
Sändarna utföras därför vanl.
som s. k. s t y r s ä n d a r e, i
vilken ett gener atorr ör (se
Telegrafi sp. 906) med en bråkdel
av stationens effekt matar ett 1.
flera förstärkarrör, kopplade till
mellankretsen. För att
svängningarna i generatorröret skola bli
fullt konstanta, användes ofta en
elektromagnetisk stämgaffel, från
vilken en överton uttages som
bärvåg, 1. piezoelektriska
kristaller, vanl. av kvarts, vilka på
grund av resonans råka i
mekaniska svängningar vid inverkan
av högfrekventa, elektriska
svängningar av en konstant, av
kristallens slipningsform beroende
frekvens. — För att i
mottagaren likrikta de inkommande
svängningarna användes enklast
kristalldetektorn (se fig.
12 och Telegrafi sp. 907).
Genom sin enkelhet och billighet är
kristallmottagaren väl lämpad för
lokalmottagning av rundradio
(jfr d. o.).
Irörmottagar-n a användas som likriktare,
a u d i o’ n, vacuumrör med
gallerläcka (seVacuumrör).
De äro avsevärt känsligare än
kri-stalldetektorer. För att
ytterligare öka rörets verkan utnyttjar
man dess förstärkarförmåga
genom återkoppling (se fig.
13), d. v. s. man återför genom
induktion en del av
anodström-men till gallerkretsen, i vilken
(och därmed även i anodkretsen)
svängningarnas amplituder
därigenom ökas. Blir denna
återverkan för stark, uppstår
själv-svängning, d. v. s.
mottagaren vidmakthåller själv en egen
svängning, oberoende av den till
antennen inkommande vågen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
