- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / XI. Stone-Tång /
901-902

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegrafi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

901

Telegrafi (Telegrafledningar, radiotelegrafi)

902

över Atlanten. Numera finnas
ett tjugutal sådana kablar, och
över alla världshav finnas
kabelförbindelser. Även för
landförbindelser användas kablar ss.
driftsäkrare än luftledningarna.
Då strömmen hastigt försvagas
vid sändning över en kabel, måste
vid långa kablar särskilda,
känsliga mottagningsapparater
användas. Telegraferingen sker med
strömimpulser av växlande
riktning och kan vanl. endast ske
relativt långsamt. Med på senaste
tiden konstruerade kablar har
man dock kunnat använda stora
hastigheter. För telegrafering
över telefonkablar användas även
växelströmmar av hörbar
frekvens, s. k.
tonfrekvenstelegrafe-ri/ng (i Sverige på
interurbanka-beln mellan Stockholm och
Göteborg) . — B. Telegrafering
utan tråd, radiotelegrafi.
Tanken på att åstadkomma
elektrisk telegrafering utan
förbindelseledning uppstod redan i
mitten av 1800-t., och försök utfördes
även, grundade på vattnets och
jordens ledningsförmåga samt
senare på induktion 1. influens.
Först sedan Maxwell 1876
framlagt sin teori om
elektromagnetiska vågrörelser i
dielektriska ämnen samt Hertz 1888
experimentellt påvisat sådana,
skapades dock de vetenskapliga
förutsättningarna för trådlös T.
— Den förste framgångsrike
banbrytaren var M a r c o n i (se
d. o.). I hans gn i s t tel
e-g r a f alstrades i sändaren
högfrekventa elektriska
svängningar medelst urladdningar i ett
g n i s t g a p. Dessa urladdningar

Fig. 5. Perforerad remsa för
maskin-telegraf med ordet Paris.

Fig. 6, Wheatstonetransmitter.

åstadkommos med tillhjälp av ett
induktorium (se d. o.) ;
gnistga-pets ena pol var förenad med en
i luften uppspänd ledning, a n
-t e’ n n e n, den andra polen med
jorden. I induktoriets primärkrets
var telegrafnyckeln inkopplad. Då
denna nedtryckes, börjar
induk-toriet arbeta, och för varje
strömbrytning i denna uppladdas
antennen, till dess att en gnista
uppstår i gnistgapet. Härigenom
urladdas antennen, och elektriska
svängningar uppstå, emedan
antennen genom sin självinduktion
och egenkapacitet bildar en
svängningskrets. Dessas produkt
bestämmer svängningarnas
frekvens (jfr
Svängningsrörelse sp. 559) och därmed de
utsända vågornas längd (jfr
Vågrörelse). Svängningarna
bli dämpade på grund av
energiförlusten. För varje
gnist-överslag erhålles alltså en
dämpad svängningsserie. Det stora
avståndet mellan antennen och
jorden gör, att
syängningskret-sen blir öppen (se fig. 7)
och utstrålar elektromagnetiska
vågor, vilka fortplanta sig med
ljusets hastighet, 300,000 km./
sek., i etern. Så länge
telegrafnyckeln är nedtryckt, utsändas
alltså grupper av dämpade vågor
(fig. 8). För att öka effekten
övergick man snart till användande
av en växelströmsgenerator, vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/11/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free