Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tembuland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Tembuland—Tempel
918
grundtanke, sats. — Mus.
Musikaliskt uppslag 1. melodisk tanke,
ofta avsett för vid. bearbetning i
ett musikstycke. Jfr Sonat och
Fuga. — Språkv.
Sammanfattande benämning på de
verbformer (temaformer 1.
stamformer), av vilka de övriga
formerna bildas (i svenskan:
infinitiv, preteritum indikativ och
su-pinum).
Tembuland [te’mmboland],
territorium i Kaplandet,
Syd-Afrika, uppkallat efter
kafferstammen amatembu.
Temes [te’mesj], vänsterbiflod
till Donau i Rumäniens och
Jugoslaviens Banat. 440 km.
Temesvar [te’mesj-], ung.,
rum. Temisoara, huvudstad i
Ba-natet, v. Rumänien. Viktigt
handels- och
kommunikationscent-rum, i rask utveckling. Katolsk
och ortodox biskop. 90,000 inv.
— T. erövrades 1552 från Ungern
av turkarna och var sedan
huvudstad i Banatet. Det besattes 1716
av österrikarna och avträddes till
habsburgska huset genom freden
i Pozarevac 1718.
Te’mis, i grek. myt. rättvisans
gudinna.
Temi’stokles, d. omkr. 460 f.
Kr., atensk statsman. T. ingrep
kraftigt i kampen mot perserna
(se Grekland sp. 1530 ff.)
och ivrade särskilt för skapande
av en stark sjömakt. Efter
persernas besegrande inriktade han
sig på att skapa ett enat
Grekland under ledning av Aten. Han
kom därigenom i motsättning till
spartanerna, och de spartanskt
sinnade i Aten genomdrevo T:s
landsförvisande genom ostrakism.
Han fann en tillflykt hos Xerxes,
som förlänade honom staden
Mag-nesia i Mindre Asien.
Te’mpe, dalgång i n. Tessalien,
Grekland, mellan Olympos och
Ossa, genomfluten av Peneios.
Berömd för sin naturskönhet.
Tempel (lat. te’mplum), i
allm. en för religiös kult avsedd
byggnad, i motsats till kyrka
benämning även på en icke kristen
helgedom. Av de antika folken
uppfattades T. som
gudomlighetens jordiska boning och innehöll
vanl. dess bild och ett altare för
offer. Menigheten ägde som regel
ej tillträde till T. — Ang. det
egyptiska, babyloniska, assyriska,
indiska, kinesiska och japanska
T. se Byggnadskonst sp.
814—825. — Sin högsta
utveckling nådde T. i den grekiska
byggnadskonsten. Det grekiska T.
(jfr Byggnadskonst sp. 828
ff.) uppstod ur den hustyp, som
kallas megaron (se Bostad sp.
382). I sin enklaste form består
det av ett slutet tempelrum, na’os
(lat. ce’lla), i vilket gudens bild
hade sin plats, och en förhall,
pro-na’os, försedd med två kolonner
mellan cellans utdragna
sidomu-rar (lat. a’ntae, försv. a’nter).
Ett dylikt T. kallas templum
in a’ntis. Stundom fanns även
på baksidan en sådan förhall,
opisto’domos. Bilda förhallens
kolonner en portik av kortsidans
hela bredd, kallas T.
pro’sty-los, vid samma anordning även
på baksidan a’mfiprostylos (av
grek, amfV, omkring). Ett T.,
som på alla sidor omges av en
kolonnrad, är en peri’pteros. Är
kolonnraden dubbel, uppstår en
di’pteros. I en pseu’doperipteros
är kolonnraden indragen i
cella-muren, så att halvkolonner
uppstå. En pseu’dodipteros har en
enkel kolonnomgång av dubbel
bredd. -Äng. de olika
tempelbyggnadsstilarna se
Kolonnordning. — De etruskiska T.
vilade på en hög sockel, po’dium,
till vilken en trappa ledde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
