Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Typteorier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1557
Typteorier—Tyr
1558
Rudimenten äro nämligen
konstruktiva detaljer, som
småningom övergått till rena
ornament (så t. ex. äro vissa
dekorativa detaljer å bronsyxor
utvecklade ur ursprungliga gjutränder).
Vid uppställandet av typserier
bör även hänsyn tagas till
möjligheten av avvikelser från den
regelbundna utvecklingen.
Sålunda kan åldersskillnad finnas
mellan typen och exemplaret, i
det att det senare har kunnat
användas, även sedan yngre typer
utvecklats ur den förra, en typ
kan vara lokal, ”utvecklingen”
kan endast vara skenbar och
stridande mot det historiska
sammanhanget o. s. v. — Vid
bestämmandet av den relativa kronologin äro
fyndförhållandena av största vikt.
De typer ur olika serier, som
anträffas i samma fynd, äro som
regel samtidiga. Studeras många
fynd, finner man till sist vilka
typer och stilar, som utmärka på
varandra följande skeden. Från
denna relativa kronologi når man
den absoluta genom anknytning
till historiskt daterbara föremål
1. historiskt kända företeelser.
För det nordiska området nås
sålunda absolut kronologi genom
anknytning till sydligare
kulturområden, t. ex. Italien. Har en
typ på denna väg daterats, har
även utgångspunkt erhållits för
tidsbestämning av närliggande
typer. Det är huvudsaki. på dessa
vägar, som den förhistoriska
kronologin, vilken nu spänner över
nästan hela Europa, upprättats.
— Ett exempel på en typologisk
serie äro de här avbildade
spännena (”fibulor”), vilkas typer äro
resultatet av de konstnärliga
förbindelserna mellan
Medelhavsländerna och Norden under
bronsåldern (omkr. 1800—600 f. Kr.).
De äldsta typerna (a—c),
lik
nande våra säkerhetsnålar, äro
små och enkla men utvecklas
småningom på så sätt, att båge och
nål bli kraftigare och de små
ändspiralerna växa ut till stora
plattor (d—e), vilka mot
periodens slut bli rikt ornerade (f).—
T. har, särskilt under de senaste
åren, även upptagits av andra
vetenskaper, t. ex. konsthistorien
och etnologin. — 2. Ett under den
fornkristna tiden och särskilt
under den senare medeltiden
omtyckt slag av symbolik,
varigenom personer och händelser i
G. T. framställas som profetiskt
syftande på Kristus och
händelser i hans liv. Så syftar Jona,
som uppslukas och utspys
levande av valfisken, på Kristi
nedstigande till dödsriket och på hans
uppståndelse. Den typologiska
symboliken var alltid vanlig i
litteraturen och upplevde i
konsten sin stora blomstring fr. o. m.
1100-t. Särskilt n. om Alperna
tog den en oerhörd omfattning,
vartill de stora bilderböckerna ss.
Biblia pauperum (se B i bl i a)
framför allt bidragit.
Typteorier, teorier angående
de kemiska föreningarnas
sammansättning, enl. vilka dessa
skulle kunna härledas ur några
få enkla typer. Den viktigaste av
dessa teorier var Gerhardts,
uppställd vid mitten av 1800-t.
Tyr, forngermansk gud, i
nordisk litteratur blott omtalad i
Lokasenna och (som krigsgud)
hos Snorre. Vid Fenresulvens
fängslande skall han ha förlorat
sin högra hand. Om T: s dyrkan se
Fornnordisk religion sp.
362 och Germaner sp. 1209.
Hans namn löd hos de tyska
stammarna Z i u, hos angelsachsarna
T i w och ingår bl. a. även i
”tisdag” (se Dag). Namnet T.
(rotbesläktat med Zeus) m. m. synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
