Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningstidevarvet - Upplyst despotism - Upplösning - Upplösningsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159 Upplyst despotism—Upplösningsförmåga 160
upptäckter baserades skilda
praktiska verksamhetsgrenar, ss.
åkerbruk och läkarevetenskap.
Även de ekonomiska och
statistiska vetenskaperna nådde nu
stort uppsving genom
fysio-kraterna och A. Smith. —
Tidens utilistiska inriktning sätter
sin prägel även på
litteraturen, som blir U: s främsta
språkrör. I den spelar
moraliserandet en alltmera
framträdande roll, liksom den framför allt
tolkar tidens rationalistiska idéer
(i Frankrike Voltaire, i Tyskland
Lessing och i Sverige en rad av det
senare 1700-t:s skalder, främst
Kellgren och Leopold). Vid sidan
av denna strömning framträder
emellertid inom U. även en
närmast från Rousseau utgående
riktning, vilken genom sitt hävdande
av natur och fantasi gentemot den
ensidiga förståndsmässigheten
spelade en viktig roll ss.
förberedande romantiken
(”upplysningstidens romantik”). — Mot slutet
av 1700-t. började upplysningens
välde vackla. Humes och Kants
kunskapskritik rubbade den
obetingade tilltron till det mänskliga
förnuftets förmåga, humaniteten
fick efter hand vika för en
klassisk, idealistiskt betonad
humanism, och på det mot all
uppenbarad religion starkt kritiska U.
följde romantiken med sin
svärmiska kristendomsuppfattning.
Upplyst despotism, benämning
på ett styrelsesystem, som under
senare delen av 1700-t. intill tiden
för franska revolutionen
tillämpades på flera håll i Europa och
som innebar en strävan att under
hävdande av strängt enväldiga
styrelseprinciper förverkliga
upplysningsfilosofernas politiska och
sociala reformkrav. Bland dem
märkas bondefrigörelse, lindring
i skråtvånget, vidgad
religionsfri
het, avskaffande av tortyr och
barbariska straff samt indragande
av kyrkans överflödiga gods. U.
bottnar i den strömning i
upplysningstidevarvet, som sökte förena
entusiasmen för dess radikala
idéer med värnet om den bestående
och i viss mån av den hotade
politiska ordningen. Praktiskt
motiverades U. med omöjligheten för
de oupplysta folken att själva
förstå sitt eget bästa. Typiska
upplysta despoter äro Fredrik II av
Preussen, Katarina II av
Ryssland, Josef II av Österrike och
Gustav III av Sverige. I
tillämpningen led U. av de för
upplys-ningsandan i allm.
karaktäristiska svagheterna, främst
bristande hänsynstagande till givna
historiska och psykologiska
förutsättningar. Reformnitet och det
stegrade statsförmynderskapet
väckte mycken ovilja och
motstånd, och åtskilligt därav slog
mindre väl ut i praktiken och
blev ej beståndande.
Upplösning, vanl. detsamma
som lösning (se d. o.); i trängre
bemärkelse den process, vid
vilken ett ämne, samtidigt som det
löser sig, ingår kemisk förening
med lösningsmedlet.
Upplösningsförmåga,
förmåga hos ett optiskt system att
återge detaljer skilda från varandra.
Hos ögat bestämmes U. av
näthinnans struktur, så att U.
ästad-kommes vid en gränsvinkel av 1’
(i vissa ögats lägen t. o. m. vid
8”). Hos en kikare bestämmes U.
av våglängden och
inträdespupil-lens (objektivets) radie; ju
mindre den förra är och ju större den
senare, desto bättre U. (detta är
orsaken till de stora teleskopens
värde). U. sätter gräns för den
förstoring, som här kan användas,
liksom hos mikroskopen (jfr d. o.
sp. 46). I fotografi bestämmes U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
