Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urinblåsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Urinorganens sjukdomar
216
minuri se Albuminur i.
Behandlingen av nefroser och
ne-friter utgöres huvudsaki. av diet
med undvikande av för njuren
retande ämnen samt inskränkning
av födans salter och
äggviteämnen. Under akuta stadier
sängläge. — Av kroniska infektioner
är den ofta länge latenta n j u r
-tuberkulosen relativt
vanlig. I början är den vanl. ensidig,
men sedan den gripit över på
urinblåsan, kan den andra njuren
infekteras genom urinledaren.
Första symtom äro vanl.
blodut-gjutning i urinen, nj ur
blödning, och trängningar till
jämte smärta vid urinering. Är
processen ensidig, kan full hälsa
vinnas efter borttagande av den
sjuka njuren. — För njurarna
spec. karaktäristiska svulster
äro de relativt elakartade h y
-pernefro’men med celler
liknande dem i binjurarnas bark. —
Av skilda orsaker, ss. hastig
av-magring 1. tömning av buken
vid förlossning, kan njurens
normala rörlighet ökas, rörlig
1. vandrande njure. Några
olägenheter uppstå ej härav utom
i en del fall med obestämda obehag
1. smärtor. — Till
missbildningar i njurarna hör c y s t
-njuren med en 1. flera
vätskefyllda cystor i parenkymet. —
Infektion av urinvägarna
med bakterier, vanl. Bacte’rium
co’li, kan förekomma på
hemato-gen väg 1. från urinblåsan.
Stundom uppträda blott bakterier i
urinen, bakteriuri’, ofta dock
inflammatoriska processer: i
njurbäckenet (pyeli’t), i detta
och njurparenkymet
(pyelo-n e f r i’ t), i urinblåsan (c y
-s t i’ t, se även Biåskatarr),
med febertillstånd, smärtor och
urinträngningar samt bakterier
och var, ev. även blod, i urinen.
Vanl. häves åkomman på några
veckor med lämplig behandling:
sängläge och riklig
vätsketill-försel för urinvägarnas
genom-spolning. Dessutom ges
urin-vägsantiseptica, ss.
hexametyl-entetramin (urotropin), salol
m. fl. — Se Hydronefros
och Njursten. — Veter.
Vanligast äro njurinflammation
(ne-frit och nefros), biåskatarr och
urinstenar. Vid a k u’ t
njurinflammation blir urinen
tjock och innehåller äggvita samt
njurepitelceller. I svårare fall
uppträda ödematösa svullnader
under bröst och buk, och
urinförgiftning uppstår, med
muskel-darrningar, kramp och
konvulsio-ner, medvetslöshet och sjunkande
kroppstemperatur. Prognosen är i
allm. ogynnsam; vid
urinförgiftning är utgången nästan alltid
dödlig. Kronisk
njurinflammation yttrar sig i tjockflytande
urin, ödematösa svullnader,
av-magring och mattighet.
Behandling : svettdrivande och lindrigt
lösande medel samt, spec. vid den
kroniska formen, järnpreparat och
hjärtstärkande medel. B a k t e
-r i e’ 11 (”vargörande”)
njurinflammation (pyelonef ri’t)
beror på mikrober, som genom blodet
föras till njurarna; den
förekommer nästan uteslutande hos
nötkreatur och kännetecknas
särskilt av en mängd bakterier i
urinen; förloppet är kroniskt,
utgången i regel dödlig. — B 1 å s
-katarr (jfr d. o.) kännetecknas
av tjockflytande, slemmig,
stundom blodblandad urin, som i små
mängder avsättes under
kryst-ningar. Behandling:
Karlsbader-salt 1. kamomillte och salicylsyra,
i långvariga fall sköljning av
blå-san med 2—3 %-ig borsyre- 1.
% %-ig tanninlösning.
-Urin-1. biåsstenar (jfr d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
