Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utmark ... - Utprickning - Utprångla - Utrakvister - Utrangera - Utrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Utprickning—Utrecht
244
tala en penningsumma 1. vidtaga
annan för honom ekonomiskt
oförmånlig handling. Någon
allmän straffbestämmelse för U.
finnes ej i svensk rätt, men
handlingssättet kan i vissa fall bli
straffbart, t. ex. ss. rättsstridigt
tvång.
Utprickning, planmässig
anordning av flytande sjömärken
( jfr d. o.) för att utmärka för
fartyg menliga grunds lägen i
farleder och öppet vatten. — De
svenska prickarna liksom
övriga östersjöländers bestå i regel
av en trästång med ett bälte av
träklossar närmare dess grövre
ände, vid vilken är fästat ett tåg
med en ankarsten. Upptill i
prickstångens smala ände äro ofta
fast-satta s. k. t o p p t e c k e n, vank
kvastar 1. av spjälverk formade
ballonger 1. ock bådadera (k vas t
-1. ruskprickar,
ballongprickar) 1. ock ett kryss
(k r y s s p r i c k).
Slätprickar sakna topptecken. Större
prickar benämnas remmare.
Förankringssättet medför, att
prickarna stundom av ström 1.
blåst dragas ned nära vattenytan
och äro svåra att se. Från denna
olägenhet äro de i sydligare, isfria
farvatten vanliga och även i
Sverige stundom brukade bojarna
fria. Dessa förankras med kätting
och ha form av en dubbel kon 1. en
cylinder, svart- 1. rödmålad och
ofta med topptecken. Bojarna äro
lysbojar (se Fyrväsen sp. 812)
1. ha en ljudkälla, t. ex. en klocka
1. en visselpipa, driven av
vågrörelsen (klock- 1. ljudbojar), för
att tjäna till ledning även i tjocka
och mörker. På i vattenytan
liggande smärre grund användas
stundom fasta prickar av liknande
form och färg som de flytande.
Sjunkna fartyg o. d. utmärkas
med gröna prickar (vrakprickar).
— För de svenska U. gäller:
A) Vid U. av farleder skola
sjömärken, som utsättas på
farledens norra 1. östra sida, vara
rödmålade och äga kvast, de,
som utsättas på södra 1. västra
sidan, vara svartvita och släta
1. ock svartmålade. Varje farled
anses ha en huvudriktning,
fastställd av Lotsstyrelsen. B) Grund,
som kan passeras å båda sidor,
är utmärkt med kryssprick 1.
annat svart- och rödmålat
sjömärke. C) Vid grund i öppna sjön
utanför skärgård och utprickad
farled skola prickarna ha
följande utseende, oavsett om de
äga 1. sakna topptecken:
nordvart om grund helt och hållet
svartmålade; östvart om grund
svartmålade med ett 1 m. brett
vitt bälte på mitten; sydvart om
grund rödmålade med en 1. flera
uppåtvända kvastar; västvart om
grund rödmålade med en 1. flera
nedåtvända kvastar. — I Norge
och Finland är U. ordnad efter
liknande grunder men med
prickar av annat utseende; i de flesta
övriga länder är däremot U. ej
ordnad efter väderstreck (k o m
-passystem) utan efter den
sida, på vilken ett fartyg på
ingående till hamn skall taga
prickarna (later a’Isystem).
Försök ha länge pågått att ordna
olika länders U. enhetligare.
Utprångla (trol. av mlty.
prången, trycka) användes blott
i sammanställningen utprångla
falskt mynt 1. falska sedlar, d. v. s.
med vetskap om förfalskningen
söka utväxla sådana 1. för dem
tillhandla sig varor. Jfr
Myntförfalskning och
Sedel-förfalskning.
Utrakvfster, se Kalixtiner.
Utrangera (jfr Rangera),
utgallra, utmönstra.
Utrecht [y’trächt]. 1. Provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
