Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vagnaxelkilometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Wagner
308
Richard Wagner. Krltteckning av Franz
v. Lenbach.
dad försvarsställning. När de
germanska folken under
folkvandringarna kommo i strid, plägade
de anordna V. till skydd för
kvinnor och barn.
Wagner [va’g-]. 1. Heinrich
W., f. 1747, d. 1779, tysk
dramatiker. W. är genom sina
skådespel (bl. a. skräckdramat Die
Kindesmörderin, 1776) en av de
mest typiska representanterna för
Sturm und Drang (se d. o.). —
2. Richard W., f. 1813, d.
1883, tysk tonsättare och
författare. 1842 kapellmästare i
Dresden, indrogs W. 1849 i
revolutionära oroligheter och måste
landsflyktig lämna Tyskland
samt uppehöll sig därefter
mestadels i Schweiz till 1871, då han
bosatte sig i Bayreuth. — W., som
själv författat texten till alla
sina sceniska verk, är som
diktare och tonsättare en utpräglad
romantiker. I de tidiga
ungdomsverken Die Feen (1833) och Das
Liebesverbot (1836) liksom i den
1842 med stor framgång
uppförda, dramatiskt effektfulla Rienzi
(i likhet med W:s alla senare
verk för scenen uppförd i Sthlm)
anslöt sig W. till gängse former av
operan men skapade i det
följande en självständig stilart,
musikdramat (se Opera sp. 1330).
Ss. övergångstyper till denna nya
dramatisk-musikaliska stil kunna
betraktas de tre romantiska
operorna Der fliegende Rolländer
(1843; Den flygande
holländaren), Tanrihäuser (1845) och
Lohengrin (1850). Helt genomfört
är W: s program i Der Ring des
Nibelungen (Nibelungenr ingen),
en dramatisk cykel med ämne ur
den tyska och nordiska
hjältesagan, omfattande förspelet
Rhein-gold (1869; Rhenguldet) och de
tre, 1876 uppförda dramerna
Wal-küre (Valkyrian), Siegfried och
Götterdämmerung (Ragnarök). I
dessa liksom i Tristan und Isolde
(1865), där W. omdiktat den
iriska kärlekssagan under intryck
av Schopenhauers pessimistiska
världsåskådning, förekomma icke
längre — på ett par undantag när
— några slutna former (aria,
ensemble, kör), utan handlingen
framföres av ett av orkestern
beledsagat recitativ (talsång), som
i sin obrutna följd för varje
akt får karaktären av final (se
d. o.). Det musikaliska
lustspelet Die Meistersinger von
’Nürnberg (1868; Mästersångarna i
Nürnberg), med Hans Sachs som
huvudfigur, samt
återlösnings-dramat Parsifal (1882) begagna
dock även former ur den äldre
operan (körer m. m.). —
Dominerande faktor i
musikdramat är den rikt
instrumen-terade, symfoniskt behandlade
orkestern, som enl. W. ersatt
kören i den antika tragedin men
som i själva verket erhållit en
vida mera betydelsefull uppgift.
W: s melodik, som direkt bygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
