Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valeriansyreester ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Valeriansyreester—Valetta
338
ter, örter L halvbuskar med
motsatta blad och osymmetriska
blommor. Hit höra bl. a.
Vale-ria’na (se d. o.), V aleriane’lla (se
Vårsallat) samt
Centra’’rithus ru’ber, p i p ö r t, från
Medelhavsländerna, odlad som
perenn prydnadsväxt. Den har
blågröna blad och ljusröda 1. vita
blommor i täta blomställningar.
Valeria’nsyreester,
vale-riansyreeter, välluktande
amylester av valeriansyra, vilken
ingår i konstgjord äppelessens.
Valeria’nsyror,
buty’lkar-b o’ n s y r o r, C4H9 ■ COOH,
fettsyror, vilka finnas i fyra isomera
former. Den viktigaste, i s o v a
-1 e r i a’ n s y r a n, förekommer
hos Valer ia’na-axter. V. äro
olje-artade, i vatten svårlösliga
vätskor, som lukta likt fotsvett.
Valeria’nus, Publius
Li-c i n i u s, f. 193 e. Kr., romersk
kejsare 253—260, bekämpade
perserna; tillfångatogs och dog i
fångenskapen (jfr G a 11 i e n u s).
Valerius, Johan David, f.
1776, d. 1852, skald, ämbetsman,
kansliråd 1826, led. av Sv. akad.
s. å. V. skrev lärodikter, av
vilka flera prisbelönades av Sv.
akad. (bl. a. Sanningen, 1800, och
Tålamodet, 1803), men är främst
känd för sina sällskaps- och
dryckesvisor (Visor och sångstycken,
2 dir, 1809—11).
Valéry [-ri’], Paul, f. 1871,
fransk författare, led. av Fr. akad.
1925. V:s sparsamma produktion
omfattar dikter (bl. a. Charmes,
1922), essayer och filosofiska
dialoger (Eupalinos ou
1’archi-tecte, 1923). Hans
svårtillgängliga poesi, som utgår från
symbolismen men har en starkare
intellektuell och klassiskt betonad
karaktär, har under de senaste
åren förskaffat honom en om ock
omstridd ryktbarhet som
Frankrikes främste nu levande lyriker.
Wales [oe’jl§], en av
Storbritanniens (se vid. d. o.)
huvuddelar, omfattande halvön mellan
England i ö., Irländska sjön i n.,
S:t Georgs kanal i v. och Bristol
-kanalen i s. 19,366 kvkm. 2,3 mill.
inv. — Historia. W., lat. Ca’mbria,
som sedan äldsta tid bebotts av
keltiska kymrer, blev ej liksom
egentliga England romaniserat
under romarväldet. Vid den
ang-elsachsiska erövringen blev det
en tillflykt för fördrivna kelter
från de av inkräktarna besatta
delarna av Britannien. Under
medeltiden rådde i W. ständiga fejder
mellan stamhövdingarna. Från
Vilhelm Erövrarens tid erkände
W. engelsk överhöghet och
tillsattes i dess gränstrakter s. k.
Marcher Lords, markgrevar. En
på 1200-t. framträdande, av ätten
Llewelyn ledd strävan att befria
W. från markgrevarnas förtryck
undertrycktes 1284 av Edvard I.
Vid 1400-t:s början gjorde
wale-sarna ånyo uppror under ledning
av Owen Glyndwr (Glendower) och
kuvades endast med svårighet.
Först 1536 blev W. av Henrik VIII
fullständigt införlivat med
England. På 1800-t. framträdde i W.
en stark nationell keltisk rörelse,
som främst tagit sig uttryck i en
litterär renässans och i bildandet
av en walesisk nationalkyrka
under särskild ärkebiskop (1920).
Wales [oe’jls], Prins av W.,
sedan 1301 titel för engelske
tronföljaren, bäres f. n. av Edward
Albert (se Edward sp. 706 f.).
Walesiska språket [oe’jl-J,
detsamma som kymriska (se Kel
-tiska språk sp. 732 ff.).
Vale’te, se Vale.
Vale’tta, La V., Valletta,
huvudstad på Malta (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
