Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Val Tellina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Valtrapp—Valv
376
Schematisk bild av ett tunnvalv.
torp pastorat i Skara stift. 485
inv.
Valtrapp (ital. gualdrappa),
täcke att läggas över ridhästens
sadel, nyttjades inom svenska
armén ända in på slutet av 1800-t.
Valu’ta (ital. valuta, av lat.
vale’re, gälla), motsvarande
värde, betalning; ett lands legala
betalningsmedel (”svensk” och
”utländsk” V.); även ett lands
myntfot (guld- och pappersvalutor,
resp, ”bunden” och ”fri” V.). —
D e p r e c i e’ r a d (av fr.
dépré-ciation, värdeminskning), resp,
a p p r e c i e’ r a d (av fr.
ap-préciation, värdering,
uppskattning) V. inträder, då ett lands
betalningsmedel i värde sjunker
under, resp, stiger över ett tidigare,
vid bunden V. bestående pari. Vid
värdeväxlingar i ett lands V.
anpassar sig prisnivån vanl. först
småningom efter penningvärdena,
varför en i förhållande till
utgångsläget (och till utlandet) hög
1. låg prisnivå (”hög” och ”låg”
V.) ofta blir följden av
apprecia-tion, resp, depreciation. — V a
-lutadumping, se D u m
-pin g. — Valutakurser,
detsamma som växelkurser.
Valv, av kilformiga smådelar
sammansatt övertäckning av rum
1. muröppning. I senare fallet
benämnes V. vanl. v a 1 v r i n g,
valvbåge 1. endast båge (se
d. o.). — I motsats till bjälklaget
(se d. o.), som sammanhåller
väggarna i det rum, det täcker, är V.
ett sprängande byggnadselement.
Genom stenarnas kilform
resulterar V: s tyngd i sidotryck vid
fotpunkterna. Detta kan upptagas
antingen genom att V: s nedersta
partier förankras (medelst
trä- 1. järnankare) i varandra
tvärs över rummet 1. också genom
anordnandet av vederlag
(fig. sp. 375, V och V1), d. v. s.
fasta stöd för valvets fotpunkter.
Vederlaget kan göras tillräckligt
kraftigt antingen genom stor
murbredd nedanför V:s fot (V1)
1. genom kraftig belastning av
den mur, varpå V. vilar (B).
Sidotrycket varierar alltefter
bågformerna. Mycket kraftigt
blir det vid begagnande av
stickbågen, medan
spets-bågen däremot hör till de
mindre starkt sprängande
bågformerna. Rundbågen intar i
detta avseende en mellanställning.
Jämte dessa enkla bågformer
förekomma även mera sammansatta
sådana, s. k. korgbågar. I det
s. k. r a k a V. har bågformen
ersatts av en rät linje. De nedersta
skiften i ett V. benämnas a’ n
-f ang (ty., början), den understa
stenen anfangsten 1. dyna
(a). Anfangen stöda på i m p o’ s
-terna (av lat. impo’nere, ställa
på). V:s högsta parti är
hjässan, den översta stenen kallas
slutsten (s) och får ofta
dekorativ utformning. Avståndet
mellan anfangen benämnes
spännvidd (S), hjässans
höjd över imposterna p i 1 h ö j d
(P). — Den enklaste valvformen
är t u n n v a 1 v e t, som, om dess
bågtyp är rundbågen, har
halv-cylindrisk form. Stundom avdelas
det av underifrån synliga bågar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
