Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vatsdölasaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
de Vattel—Vatten
464
Claude Gillots ateljé. De graciösa
ornamentala kompositioner,
genom vilka han snart gjorde sig
bemärkt, bygga på Gillots motiv
men markera ett nytt steg i
utvecklingen från barock till rokoko.
Som målare tog han i sin ungdom
starka intryck av Rubens. Sina
motiv hämtade han dels — efter
de gamla nederländska mästarnas
föredöme — från allmogelivet,
dels från teatervärlden och dels
från en fantasivärld med
arkadiskt sköna landskap, befolkade
av kärlekssvärmande damer och
kavaljerer. Det nya i W:s konst
är den intensivt lyriska
uppfattningen och det måleriska
föredraget, i början nervöst och hetsigt
och under de sista åren smältande
mjukt. Den egenartade koloriten i
brunt, violett och silver bidrar
till att ge en drömlikt overklig
stämning åt hans målningar.
Bland dessa märkas Avfärden
till Cythera (1717, Louvre, en
något senare replik i Berlin),
Gilles (Louvre), Konsthandlaren
Gersaints skylt (Berlin) och
Frukosten (Berlin; se ill. till
Fransk konst sp. 582). W:s
kompositioner spriddes i otaliga
gravyrer av framstående gravörer,
och hans stil fick den största
betydelse för utbildningen av
rokokon. W. utförde även etsningar, ss.
serierna Figures des modes och
Les costumes.
de Vattel [da vatä’ll],
Em-merich, f. 1714, d. 1767,
schweizisk folkrättslärd, sachsiskt
sändebud i Bern 1746. V. är
främst känd för det folkrättsliga
arbetet Droit des gens (1758),
byggt på Chr. Wolffs idéer.
Vatten ansågs länge vara ett
grundämne och räknades som ett
av de fyra elementen. Först omkr.
1800 påvisades, att V. bildas vid
förbränning av vätgas och är en
förening mellan väte och syre av
sammansättningen H2O. För att
erhålla kemiskt rent V. måste
man destillera det under
särskilda försiktighetsmått och utan
lufttillträde. Nydestillerat V. har
blå färg i djupare skikt. V :s spec.
v. vid -j- 4° C. är satt = 1, d. v. s.
1 liter V. väger vid denna
temperatur 1 kg. över och under -|- 4°
är V. lättare, vid -f- 20° är spec. v.
0,9982. Jfr I s. Smältpunkt 0° och
kokpunkt 100° C. vid 760 mm.
tryck. Den värmemängd, som
åtgår för att uppvärma 1 kg. V. 1
grad, är satt som enhet för
värmemängder och kallas
kilogramkalori. Fullkomligt rent V. leder
elektrisk ström mycket dåligt, men de
minsta spår av föroreningar öka
ledningsförmågan. V: s
dissocia-tionskonstant (se Dissociation
sp. 377) är vid 18° 10~14”‘. Redan
under fryspunkten avdunstar V.,
och mot varje temperatur svarar
ett visst ångtryck (jfr ill. till
Å n g a. — V. är ett av de
allmännast förekommande ämnena på
jordytan. Den i världshavet
samlade vattenmassan beräknas till
1,370 mill. kbkm., i
kontinenternas sjöar och floder finnas
c:a 0,2 mill. kbkm. samt i
gasform i atmosfären 0,01 mill.
kbkm. Härtill kommer
grundvatten i jorden till okänd mängd. Allt
naturligt V. innehåller en mängd
upplösta ämnen, havsvattnet
sålunda 3,5 % salter (jfr Hav
sp. 512). V., som innehåller föga
salter, kallas sött 1. färskt.
En blandning av salt och sött V.
kallas bräckt. Det renaste V.
är nederbördsvattnet (regn, snö),
men då detta ss. ytvatten
avrinner till vattendragen, löser det
ämnen, vilka med floderna föras
till havet, samt blir ofta grumligt.
Grund- och källvatten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
