Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wigström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Wigström—Wijk
762
därav och den andre tillhör annat
kristet trossamfund. Samma rätt
tillkommer enl. särskilda
bestämmelser medlem av danska, norska
1. finländska kyrkorna samt av
Augustanasynoden. Om kyrklig
V. inom främmande trossamfund
se Främmande t r o s b e
-kännare. Borgerlig V. står
öppen för alla. V. skall i allm.
föregås av lysning (se d. o.). —
V. är urspr. en kyrklig
välsignelsehandling över ett ingånget 1.
tillämnat äktenskap. I
östromerska riket fick den 740 rättslig
verkan och blev 893 obligatorisk. I
Västerlandet bibehöll den däremot
länge sin karaktär av kyrklig
välsignelse (b r u d m ä s s an),
medan det juridiskt bindande
bestod i ett avtal 1. skriftligt
fördrag, hos germanerna i fästningen
(se Trolovning) och
giftermålet (brudens överlämnande till
brudgummen; se Bröllop sp.
715). Kyrkan åstadkom dock, att
V. blev allmän, och Tridentinska
mötet fastslog, att ett utan V.
ingånget äktenskap vore ogiltigt.
Luther fasthöll vid trolovningen
ss. det för äktenskapet
konstitutiva men yrkade tillika på
bevarande av den kyrkliga
välsignelsehandlingen. Idén om V. ss. det
juridiskt bindande härrör för
protestantismens del från
1600—-1700-t. Den borgerliga V. uppkom
i stater med blandad konfession.
Den är obligatorisk bl. a. i
Frankrike (från 1792), Holland, Belgien,
Italien, Tyskland och Schweiz,
fakultativ i Danmark, England,
Finland, Norge och Sverige.
Wigström, Eva, f. 1832, d.
1901, författarinna under pseud.
A ve. W. skrev talrika
skildringar ur skånskt folkliv samt
samlade och utgav skånska folkvisor och
folksagor (bl. a. Sagor och
äfven-tyr upptecknade i Skåne, 1884).
Wigtown [oi’ggtaon], grevskap
i s.v. Skottland, vid Irländska
sjön och Nordkanalen.
Boskapsskötsel och jordbruk. 29,000 inv.
Huvudstad med samma namn.
Wigwam [oi’ggoåm],
konfor-migt tält med stomme av stänger,
täckt av hopsydda barkstycken.
Brukas av algonkinstammarna
(jfr Indianer sp. 1294) vid de
stora sjöarna och i n.ö. För. Stat.
Vigvatten, det högtidligt
invigda, med salt blandade vatten,
som i grekiska och romerska
kyrkorna användes ss. kultiskt
re-ningsmedel (bestänkande med V.
tjänar till ”helgande” av präst
och församling och till invigning
av kyrkor, vaxljus, bilder o. s. v.).
I katolska kyrkor finnes V. i ett
särskilt bäcken vid ingången.
Vigör [-gö’r] (fr. vigueur),
hälsa, (livs)kraft, styrka.
Wiik [vik], Fredrik Johan,
f. 1839, d. 1909, finländsk geolog
och mineralog, prof, i Helsingfors
1877, utgav viktiga arbeten om
Finlands geologi samt i
kristallo-grafi och mineralogi. W. framlade
den först genom
röntgenforskningen i våra dagar bekräftade teorin,
att kristallstrukturen är betingad
av atomernas inbördes lägen.
Wiikit [viki’t], ett radioaktivt
mineral från pegmatit i Turpilaks,
Finland; består av titanosilikat
med uran och sällsynta jordarter.
Viipuri [vi’po-], se V i b o r g.
Wijk, se V i k.
Wijk [vik]. 1. Olof W. d. ä.,
f. 1786, d. 1856, redare i Göteborg,
politiker, kommerseråd (1820).
Mångårig led. och ordf, av
Göteborgs äldste, var W.
framgångsrikt verksam för stadens
utveckling på skilda områden;
bl. a. åvägabragte han
moderna hamnanläggningar.
Konservativ led. av riksdagens
borgarstånd 1834—35, 1840—41,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
