Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Vilhelm—Wilhelm av Occam
796
vits fram av sina rådgivare, och
han synes själv ha hyst en avgjord
motvilja mot sin roll vid besöket
i Tanger. Från denna tid började
ledningen glida från honom, och
efter en beryktad intervju i Daily
Telegraph 1908 nödgades han
underkasta sig en viss kontroll av
sina offentliga uttalanden. Denna
desavouering nedsatte både hans
personliga tillförsikt och hans
prestige, vilken även minskades
genom de avslöjanden, som gjordes
under en mot hans gunstling
Eulenburg riktad skandalprocess.
Dessutom utsattes han för en
alltmera högljudd kritik icke blott
från socialdemokratin, med vilken
han redan tidigt råkat i bitter
fiendskap, utan även från de
borgerliga läger, som funno hans
monarkiska idéer föråldrade och
oförenliga med moderna
demokratiska principer. Världskriget
bragte honom ånyo i förgrunden.
Visserl. stod han därunder såväl
militärt som politiskt i beroende
av sina rådgivare, men
fiendepropagandan utsåg främst honom till
mål för hån och smädelser och
tillvitade honom, ofta med stöd av
hotfulla citat ur hans egna
uttalanden, att målmedvetet ha
strävat att undergräva Europas
fred, övertygelsen, att kriget
påtvingats Tyskland, åstadkom
till en början en samling av det
tyska folket kring kejsaren, som
högtidligt avlyste alla inre
strider. När dessa under krigets
tryck återuppflammade, var V. ej
i stånd att bemästra dem. Hans
samtycke till en nyorientering
mot parlamentariskt system
utverkades för sent. Allt starkare
framträdde en inre opposition,
som, eggad av fiendernas vägran
att upptaga fredsförhandlingar
med den gamla regimens män, mer
och mer riktade sig mot
monar
kin och mot V:s person. Vid
revolutionen nov. 1918 tvangs V. att
abdikera och flydde till
Nederländerna, där han fann en fristad i
Amerongen. I Vers aillesf reden
anklagades han för ”utomordentlig
kränkning av internationell moral
och fördrags helgd”. Hans
dömande härför hindrades, då
Nederländerna vägrade utlämna honom.
Sedan 1920 är han bosatt på
Doorn (se d. o.), varifrån han
bl. a. utgivit sina memoarer. — V.
förmäldes 1881 med Augusta
Viktoria av Schleswig-Holstein, f.
1858, d. 1921, med vilken han haft
7 barn, och 1922 med Hermine av
Reuss, f. 1887, änka efter prins
Johann Georg Schönaich-Carolath.
Vilhelm, konungar av
Würt-temberg (se d. o.).
Wilhelm, tysk kronprins, f.
1882, äldste son till kejsar
Vilhelm II. W. var under
världskriget chef för femte armén pä
västfronten och från 1915 för en
armégrupp. Han ledde bl. a. den stora
Verdunoffensiven 1916. 1918
avsade sig W. tronföljden och
vistades i landsflykt pä ön Wieringen i
Nederländerna till 1923, då han
tilläts återvända till Tyskland.
Han har utgivit memoarer och en
kritik av tesen om
centralmakternas allenaskuld till världskriget,
Ich suche die Wahrheit (1925).
Wi’lhelm, Heinrich, d. 1652,
tysk bildhuggare, verksam i
Sverige. W. har i en fantasirik
ornamental stil av nordtysk karaktär
utfört ett stort antal
gravmonument och epitafier, bl. a. i
Storkyrkan i Sthlm, Jäders kyrka och
Uppsala domkyrka (se ill. till
Epitafium). W. utarbetade
även täml. dilettantiska planer
till Riddarhuset 1646 och ledde
bygget till 1652.
Wilhelm av 0’ccam, se M e
-deltidsfilosofi sp. 1425.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
