- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / XII. Tånge-Ö. Ä. /
859-860

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinkelhastighet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

859

Vinköl—Winnerstrand

860

Vinlus. T. v. Bevingad hona. — T. h.
Vinglös hona (sedd från resp, buk- och
ryggsidan). Längd c:a 0,T5 mm.

Wien 1868, i Berlin 1877,
utarbetade flera nya
beräkningsmetoder för järnvägs- och
brobyggnader, publicerade i bl. a. Die Lehre
von der Elastizität und Festigkeit
(1867—68) samt Neue Theorie des
Erddrucks (1872). — 2.
Cle-men s Alexan der W., f. 1838,
d. 1904, tysk kemist, prof, i
Frei-berg 1879—1902, upptäckte bl. a.
germanium, lade grunden till
kontaktmetoden för framställning av
svavelsyra samt utvecklade den
kemisk-tekniska gasanalysen.

Vinköl, socken i Skarab. 1.,
jämte Marum pastorat i Skara
stift. 780 inv.

Vinland, i de isländska sagorna
benämning på den del av
Nord-Amerikas fastland, som isländska
kolonister på Grönland upptäckte
omkr. 1000. Enl. en version skall
det ha varit Leif Eriksson (se
denne), som år 1000 först nådde
fram till V., medan enl. en annan,
mindre sannolik, hans landsman
Bjarne Herjulfsson redan omkr.
985 skall ha kommit fram dit. Till
V., som fick sitt namn på grund
av ymnig förekomst av vinrankor,
företogos under 1000-t :s början
flera expeditioner från Grönland.
Betr. V:s läge ha olika meningar
rått; sannol. var det det nuv.
Nova Scotia och New Brunswick.

Vinlus, Phylloxe’ra vasta/trix,
en art Bladlöss, som angriper
vinrankan. Hos V. förekommer

generationsväxling med flera
olika generationer. För vinrankorna
skadligast äro rotlössen,
partenogenetiska, vinglösa honor,
som orsaka gallbildningar på och
slutligen avdöende av rötterna.
Mot hösten utvecklas ur
rotlössens ägg bevingade,
partenogenetiska honor, som infektera nya
vinrankor. Ur dessa honors ägg
bildas vinglösa hanar och honor,
vilka senare efter befruktning
lägga ägg (vardera endast ett).
Äggen övervintra och ge därefter
upphov till vinglösa,
partenogenetiska bladlöss, som framkalla
gallbildningar på vinrankans blad och
lägga ägg, av vilka åter rotlöss
utvecklas. Enbart rotlöss kunna
emellertid helt sörja för artens
existens. Så är förhållandet spec.
i Europas nordligare
vinodlings-områden. — Då V. på 1860-t.
spreds från sitt hemland, ö.
Nord-Amerika, till Europa,
orsakade den stora ödeläggelser
inom spec. de franska
vinodlings-distrikten. V. är svår att bekämpa.
Angripna vinrankors förstörande,
indränkning av jorden med
kol-svavla, cyanväterökning samt
odlade vinrankors ympning på vilda
amerikanska vinrankor etc. ha
dock fört till delvis
tillfredsställande resultat. Jfr Vinrank a.

Vinmjöldagg, druvsjuka (se
Erysipheae).

Vinnerstad, socken i östergötl.
L, jämte V. Stenby pastorat i
Linköpings stift. 1,090 inv.

Winnerstrand, Olof, f. 1875,
skådespelare. Först verksam vid
olika landsortssällskap, var W.
1906—19 fästad vid
Vasatea-tern, där han skapade en mängd
briljanta farstyper, utmärkta av
festlig humor och vinnande
älskvärdhet. Sedan 1919 anställd vid
Dramatiska teatern, har han
allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:24:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/12/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free