Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Voltairestol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Volterra—Voluspå
984
Volte’rra, stad, i Toscana, mell.
Italien, s.ö. om Livorno.
Biskopssäte. 17,000 inv. — V., romarnas
Volate’rrae, omges av mäktiga
murar från etruskisk tid, då det
var en betydande ort. Katedralen,
som har en vacker predikstol frän
omkr. 1200, uppfördes på 1100-t.
och ombyggdes 1254, sannol. av
Niccolö Pisano. Museo Guarnacci
innehåller betydande etruskiska
samlingar.
da Volte’rra, D a n i e 1 e, eg.
Ricciarelli, f. 1509, d. 1566,
italiensk målare. V. var lärjunge
till Sodorna men flyttade tidigt
till Rom, där han kom under
starkt inflytande av Michelangelo.
Hans främsta verk är
Korsncd-tagningen i kyrkan Santissima
Trinitå de’ Monti i Rom.
Voltige [-ti’sj] (fr., av ital.
volteggiare, svänga runt),
gymnastisk övning till häst, ss. språng
ur och i sadeln, balansövningar
o. s. v., ingår i rationell
ridutbildning. Hästen förses med en
voltigegjord, utrustad med två
läderklädda järnhandtag.
Vo’ltmeter (av volt, se d. o.,
och grek. metrei’n, mäta), se
Elektriska
mätinstrument sp. 886.
Volturno [-to’rrnå],
Kampa-niens huvudflod, s. Italien,
utfaller i Tyrrenska havet, n. om
Neapelbukten. 175 km.
Volu’men, se Volym.
Volumenome’ter (av lat.
volu’-men, eg. rulle, volym, och grek.
metron, mäta), instrument för
bestämning av en kropps volym,
består av en glaskula, vars inre
volym bestämmes genom att man
observerar, huru mycket trycket
i den i kulan inneslutna gasen
stiger, då dess volym minskas med
ett känt belopp. Bestämningen
upprepas, sedan kroppen i fråga
införts i glaskulan; skillnaden
mellan de erhållna värdena är lika
med kroppens volym.
Volu’mina, lat., plur. av
volu-men (se Volym).
Voluminö’s, se Volym.
Vo’lund (isl. Vglundr, ty.
We-lant, Wielant), i forngermanska
sagor en konstförfaren smed. V.
togs till fånga av konung Nidud,
som för att hindra honom från att
fly skar av hans fotsenor samt
placerade honom på en holme, där
han åt Nidud skulle smida
klenoder. För att hämnas våldtog V.
Niduds dotter samt mördade hans
bägge söner. V. lyckades sedan fly
tack vare en f jäderhamn, som han
tillverkat åt sig. Sagan behandlas
i eddadikten VQlundarkviöa.
Volundarkviöa, en av de äldsta
eddadikterna (i fornyrdislag),
behandlar i en knapp, verkningsfull
form sagan om Volund (se d. o.).
Voluntari’sm (av lat. volu’ntas,
vilja), beteckning för den
psykologiska ståndpunkt, som fattar
viljan ss. den fundamentala
faktorn i vårt själsliv i förhållande
till förnimmelse- och
föreställningslivet å ena sidan, känslolivet
å den andra. Ur metafysisk
synpunkt innebär V., att den givna
verkligheten till sitt innersta
väsen fattas ss. en med vår egen
vilja på något sätt besläktad
kraftform. En extrem
representant för V. både ur psykologisk
och metafysisk synpunkt är A.
Schopenhauer, i mera modifierad
form företrädes den av bl. a. W.
Wundt.
Voluspå (”valans spådom”),
eddadikt i fornyrdislag. V., som
är en av de storslagnaste men
också dunklaste fornnordiska
dikterna, behandlar i form av en
sierskas (valas) monolog världens
uppkomst och undergång. Enl. den
förhärskande åsikten härrör V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
