Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Världskriget (Krisen juli 1914)
1092
ten Poincaré, åtföljd av
konseljpresidenten Viviani, avslutade ett
officiellt besök i Petersburg och
hade framför sig en längre sjöresa
jämte planerade besök i de
nordiska ländernas huvudstäder, en
taktik, som var direkt beräknad
på att försvåra ett eventuellt
fransk-ryskt samarbete till
Serbiens förmån. —
Medlings-oc h
lokaliseringssträ-v and en. Stormakterna intogo
mycket skiftande ståndpunkter
till den av Sarajevomordet
föranledda krisen. Tyskland, vars
utrikespolitik leddes av
rikskanslern v. Bethmann Hollweg och
statssekreteraren v. Jagow, var
främst angeläget om att, ifall
kriget mellan Donaumonarkin och
Serbien icke kunde förhindras,
det åtminstone skulle
”lokaliseras” till dem. Kejsar Vilhelm
hade kort efter Sarajevomordet
uttalat sitt gillande av att Wien
nu sökte en grundlig uppgörelse
med Belgrad och 6 juli givit
Franz Josef en försäkran om sin
förbundstrohet. Från tyskt håll
medverkade man emellertid
senare icke vid utformningen av
det Serbien förelagda
straffprogrammet. Ryssland ställde sig
icke likgiltigt inför hotet mot
Serbiens suveränitet och inför den
vädjan om hjälp, som omedelbart
tillställdes tsaren av serbiske
tronföljaren Alexander.
Utrikesministern Sasonov föreslog, att
tvisten skulle dragas inför
Europa, vartill Frankrike anslöt
sig. England slutligen gjorde sin
hållning beroende av om
konflikten skulle föra med sig Rysslands
indragande. För denna
eventualitet föreslog utrikesministern Grey
först, att en gemensam medling
samtidigt i Wien och Petersburg
borde utföras av Tyskland,
Frankrike, Italien och England. Medan
denna medlingsaktion på olika
håll dryftades och gynnsamma
svar ingingo till London, bl. a.
även från Berlin, där man i
princip accepterade förslaget, gjordes
även försök, ehuru förgäves, att
förmå Österrike-Ungern att
förlänga den Serbien beviljade
fristen. Inför det allt starkare hotet
om komplikationer skärpte Grey
sin fredsaktion och föreslog 26
juli en konferens i London mellan
ombud för Tyskland, Frankrike,
Italien och England för
behandling av hela konfliktfrågan. Ss.
uttrycklig förutsättning angavs,
att i avvaktan på dess resultat
man i såväl Wien som Petersburg
och Belgrad skulle undvika
militära operationer. Greys
konferensförslag avvisades 27 juli
kategoriskt av Tyskland, som
alltjämt sökte skydda sin
bundsförvants ståndpunkt i den serbiska
affären och vägrade att för egen
del diskutera denna 1. låta den
dragas inför makternas forum.
Denna tyska ståndpunkt började
emellertid hastigt undergrävas.
Samma dag befordrade Bethmann
Hollweg en vädjan från Grey till
Wienregeringen att åtminstone
uppta det serbiska svaret som
grundval för diskussion. Till en
liknande uppfattning kom kejsar
Vilhelm, när han 28 juli på
morgonen fick del av den serbiska
svarsnoten och fann de serbiska
eftergifterna fullt tillräckliga för
att varje krigsanledning från
Österrike-Ungerns sida skulle
bortfalla. Han föreslog endast ett
temporärt besättande av någon
del av Serbien i avvaktan på
uppfyllande av de serbiska löftena.
Wienregeringen förklarade
emellertid samma dag Serbien krig
och vägrade låta den serbiska
svarsnoten bli
förhandlingsgrund-val. Tyska regeringen fullföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
