Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117 Världskriget (Operationerna till lands 1917)
1118
— Ss. motdrag mot den väntade
fransk-engelska offensiven på
västfronten verkställde
Hinden-burg i mars en tillbakadragning
av fronten, den s. k.
Hindenburg-reträtten, mellan Arras och
Sois-sons (se karta 7) till en bakre
förberedd ställning,
Siegfried-ställningen (jfr Alberich 2).
I april igångsattes anfallen dels
av fransmännen såväl n.v. om
Reims mellan Aisne och Ailette
(Craonne och Chemin-des-Dames)
som ö. om Reims vid
Moronvil-liers, dels av engelsmännen vid
Arras. I maj hade dock tyskarna
lyckats hejda offensiverna, vilka
bibringat båda parterna
synnerligen svåra förluster. Detta
gällde särskilt fransmännen. Det stort
anlagda anfallet hade
fullständigt misslyckats och hade till
följd en svår inre kris för den
franska hären (jfr nedan sp.
1146). Den nye
överbefälhavaren Pétain, som i maj
efterträtt Nivelle, vågade därför först
i sept. upptaga offensiva
operationer, dock blott i begränsad skala.
— I maj gick Cadorna åter till
anfall på bred front (det tionde
Zsonzo-slaget) och hejdades endast
med svårighet. Samtidigt
verkställde Sarrail en större offensiv
på Salonikifronten, dock utan att
kunna genombryta den bulgariska
fronten. På västfronten beslöt
Haig emellertid att ensam
fortsätta anfallen. Med ett mindre
anfall i juni s. om Ypern inleddes det
stora Flandernslaget (se
Flandern sp. 123) juli—nov., som
tärde hårt såväl på de brittiska
som de tyska stridskrafterna.
Något genombrott lyckades dock
Haig ej ernå. Det brittiska
anfallet kompletterades i juli med en
rysk offensiv i Galizien, som
emellertid avvärjdes genom tyska
mot-anfall, varigenom ryssarna måste
utrymma hela Galizien och
Buko-vina (se karta 3). Samtidigt
hade ryssar och rumäner gått till
anfall på rumäniska fronten. En
i aug. följande offensiv av
Mac-kensen i avsikt att intaga Moldau
misslyckades emellertid. I aug.
igångsatte Cadorna det elfte
Isonzo-siaget. Endast med största
svårigheter kunde de
österrikiskungerska arméerna, här ledda av
Boroevic, hejda italienarna, vilka
vid offensivens slut stodo blott tre
mil från Triest. Läget var så
allvarligt, att Hindenburg beslöt att
ingripa med tyska stridskrafter
så snart som möjligt. Slutligen
utförde fransmännen på
västfronten i aug. vid Ver dun och i
okt. n.v. om Reims (slaget vid
Malmaison) tvenne begränsade
offensiver, vilka nådde avsedda
mål, tillfogande tyskarna
förluster. Striderna pä västfronten
avslutades med det s. k.
tankslaget vid Cambrai (se d. o. sp.
989). — För att återställa
jämviktsläget på italienska fronten
ditfördes bl. a. en tysk armé
under v. Below (se d. o. 2). Genom
slaget vid C apor etto (se d. o.)
och fortsatta strider vid
Taglia-mento (se d. o.) tillfogades den
italienska hären ett omfattande
nederlag och måste gå tillbaka
bakom Piave (se karta 4), längs
vilken flod centralmakternas
offensivrörelse avstannade. De
italienska förlusterna uppgingo till
nära % mill. döda, sårade och
fångar. Cadorna ersattes ss.
generalstabschef av Diaz. — På
östfronten hade den ryska hären
delvis råkat i
upplösningstillstånd, vilket tyskarna
utnyttjade genom att i sept. taga
Riga (se d. o. sp. 1134) samt i
okt. ösel (se d. o.) och Dagö,
varigenom de behärskade Rigaviken.
Ryssland avslöt därför 5 dec. en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
