Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Världskriget (Flottbaser och sjöstyrkor)
1136
ententemakterna. Deras
krigsindustri var dock ännu 1918 ej fullt
utvecklad pä alla områden, varför
t. ex. Frankrike måste hjälpa
För. Stat, med bl. a. omkr. 3,000
artilleripjäser och 1,800 flygplan.
Hösten 1918 var dock
masstillverkning planlagd och ordnad så,
att den amerikanska fälthärens
behov 1919 skulle tillgodoses av
den inhemska industrin. Även
Italien och Ryssland skapade
stora inhemska krigsindustrier,
det senare landet erhöll dock
betydande hjälp från Frankrike och
Japan. Den tyska krigsindustrin
hade redan vid krigets inledning
en viss omfattning (Kruppverken
m. fl. anläggningar) men blev
rationellt organiserad först hösten
1916 genom det s. k. H i n d en
-burgprogrammet. I fråga
om tillverkning av stridsgaser (se
G a s k r i g) hade Tyskland ett
stort försprång tack vare sin
redan före kriget högt utvecklade
kemiska industri. Knappheten på
råvaror beredde särskilt de
blockerade centralmakterna stora
svårigheter men avhjälptes till
stor del genom framställning ur
inhemska produkter av en
mångfald ersättningsämnen.
KRIGET TILL SJÖSS.
Flottbaser och
styrkeförhållanden. Kampen till
sjöss var till övervägande del en
kraftmätning mellan enbart
England och Tyskland, och de
viktigaste sjökrigshändelserna
utspelades i Nordsjön och farvattnen
kring Storbritannien. Medelhavet
och Östersjön bildade sekundära
sjökrigsskådeplatser, men även
där pågingo ständigt operationer,
och tidtals blevo dessa av
betydande omfattning.
Sjökrigshändelser å övriga hav voro i stort
sett av mindre vikt. — På grund
av en redan okt. 1913 beslutad
försöksmobilisering, avsedd att
utföras i slutet av juli 1914, voro
de engelska sjöstridskrafterna vid
krigsutbrottet fullt rustade.
Huvudstyrkan (The Grand Fleet,
stora flottan) under amiral
Jelli-coe var baserad på Scapa Flow
(se d. o.), medan vissa jagar- och
U-båtsförband voro förlagda till
Harwich och en stark andra flotta
till vissa kanalhamnar. Dessutom
voro eskadrar, huvudsaki.
bestående av kryssare och lätta fartyg,
tilldelade Medelhavet, Ostindien,
Öst-Asien, Australien och
Västindien. Den tyska flottans
huvudstyrka (die Hochseeflotte,
högsjö-flottan) under amiral v. Ingenohl
var samlad i Wilhelmshaven och
Kuxhaven, medan en mindre
styrka, huvudsaki. äldre fartyg, var
förlagd till Kiel. I Medelhavet
be-funno sig 1 slagkryssare och 1
lätt kryssare och i Öst-Asien
(fredsbas Tsingtao) en eskader,
vars huvuddel bestod av 2 större
och 3 mindre kryssare. Ytterligare
3 kryssare voro stationerade i
Atlanten och Indiska oceanen. Den
franska flottans huvudstyrka var
förlagd till Medelhavshamnar
(Toulon och Biserta).
österrikiska flottans huvudbas var Pola,
ryska flottans Kronstadt, Reval
och Helsingfors i Östersjön samt
Sevastopol i Svarta havet. —
Följande uppgifter förelågo
ententens sjöstridskrafter: att
skydda egen sjöhandel och egna
trupptransporter, att förhindra
landstigningsföretag mot egna
landområden samt att avskära
fiendens sjöförbindelser.
Centralmakternas flottor skulle i främsta
rummet skydda egen kust mot
landstigning och i möjligaste
mån trygga sjöförbindelserna
med neutrala länder. Därjämte
skulle de fientliga sjöförbindel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
