Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143 Världskriget (Sjökrigsteknikens utveckling)
1144
väst- och sydkuster (se karta till
Blockad sp. 83—84) fr. o. m.
1 febr, skulle sänkas utan varning.
Beslutet fattades i den
övertygelsen, att detta vore effektivaste
sättet att bringa de allierade till
att ge vika och att verkningarna
skulle komma så snabbt, att För.
Stat., om de därav föranleddes
att bryta freden, icke skulle hinna
militärt inskrida före avgörandet.
De tyska beräkningarna slogo fel.
U-båtskriget fortsatte i denna
form till okt. 1918, utan att det
urspr. beräknade resultatet
uppnåddes (jfr tabell sp. 1141—42).
— Bland företagna motåtgärder
mot U-båtarna må nämnas,
förutom konvojering av
handelsfartyg och de farliga
farvattnens avpatrullerande, min-, delvis
även nätspärrar över
Helgoland-bukten (c: a 40,000 minor), i
Nordsjöns n. del (70,000 minor), i
sundet vid Dover och i
Otranto-sundet samt engelska
hamnspärr-ningsanfall mot U-båtsbaserna
Zeebrügge och Ostende. — Ett
enstaka tyskt försök att bryta
blockaden gjordes 1916 med
handels-U-båten Deutschland (se
d. o.). — Den marina
krigsteknik e n s
utveckling under V. Den under ett
tiotal år före V:s utbrott
fortgående kapprustningen till sjöss
mellan de marina stormakterna
hade i och för sig framtvingat
betydande framsteg, såväl i
skeppsbyggnadskonsten i och med
uppkomsten av dreadnoughts,
slagkryssare samt större och
snabbare jagare, som inom den marina
vapentekniken. Man kunde dock,
särskilt vad slagfartygen angår,
urskilja tvenne olika
uppfattningar om deplacementets fördelning
för de olika ändamålen
anfalls-kraft och försvarskraft. I
Tyskland fäste man betydande vikt vid
pansarskyddet och framför allt vid
ett starkt byggnadssätt utan att
dock i egentlig mening eftersätta
vare sig bestyckningen 1. farten.
I de flesta andra länder, särskilt
i England, satte man däremot
kravet på bestyckningens grovlek
och omfattning, delvis även
kravet på hög fart, i främsta
rummet. Erfarenheterna från V.,
särskilt från Skagerakslaget, visa,
att den tyska uppfattningen i
detta hänseende var den riktigare,
och i det moderna slagskeppet
söker man i lika mån tillgodose
fordringarna på anfalls- och
försvarskraft. — Bland de tekniska
anordningar å fartygen, som
under V. fullkomnats, märkas
förutom de ovan antydda
förstärkningarna i fartygens skrov,
särskilt undervattenskroppen,
cent-ralriktanläggningar för såväl
det svåra som det medelsvåra
artilleriet, även å mindre fartyg
ned till jagare, lysprojektiler,
d. v. s. artilleriammunition
för nattstrid, luftvärnsartilleri
samt starkare 1. flera pansardäck
till skydd mot bombanfall,
para-vaner, utbyggnader av
undervattenskroppen (bulges) mot
torpedträffar, m. m. — Den mest i
ögonen fallande utvecklingen av
den marina krigstekniken under
V. sammanhängde dock med
U-båtsvapnet, i det att såväl detta
självt som motmedlen mot
detsamma fullkomnades. U-båtarnas
storlek ökades från c:a 400 a 500
ton till inemot 2,500, ehuru man
omsider fann, att U-båtar av
medelstorlek sannolikt voro de
lämpligaste. — Jämsides med
U-båts-vapnets utveckling gjorde dock
även motmedlen mot detsamma
betydande framsteg. För
”U-båts-jakt” användes företrädesvis
mindre, snabbgående fartyg, ss.
jagare, torpedbåtar, motortorped-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
