Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Världskriget (Stillestånd. Fredskongressen)
1160
nom Tysklands aggressiva
åtgärder till lands, sjöss och från
luften”. På grundvalen härav utfäste
sig Wilson att utverka
stille-stånd. Den i nov. utbrytande
revolutionen avskaffade monarkin
såväl i Tyskland som
österrike-Ungern, varigenom ett av
Wil-sons villkor för fred uppfyllts.
Stillestånd kom nu också till
stånd, vad Tyskland beträffar,
under den uttryckliga
förutsättningen, att den kommande freden
skulle stå i överensstämmelse
med Wilsons på ovannämnda sätt
modifierade program. Fördraget,
avslutat 11 nov., innehöll bl. a.,
att Tyskland skulle utrymma allt
i Belgien, Frankrike och
Luxemburg ockuperat område,
Elsass-Lothringen samt allt tyskt
område v. om Rhen och inom en
neutral 10 km:s zon på högra
Rhen-stranden. Det i Tyskland utrymda
området v. om Rhen och
brohuvuden om 30 km:s radie på högra
Rhenstranden vid Mainz,
Koblenz och Köln skulle på tysk
bekostnad hållas ockuperade av de
allierades trupper. På alla övriga
fronter skulle alla tyska trupper
hemkallas, så snart de allierade
funno tiden därför lämplig. Vapen
av alla slag, lokomotiv,
järnvägsvagnar, krigsfartyg m. m. skulle i
stor utsträckning utlämnas,
uppbringade handelsfartyg
återlämnas samt krigsfångar och
internerade frigivas. Blockaden av tyska
hamnar skulle fortsättas under
stilleståndsperioden, varjämte
tyska handelsfartyg utanför
territorialgränsen fortfarande skulle
kunna uppbringas. Med
österrike-Ungern hade, som nämnts,
stillestånd ingåtts redan 3 nov., med
Bulgarien 29 sept. och med
Turkiet 30 okt. (se ovan sp. 1122
f.), för alla dessa länder
innebärande fullständig underkastelse.
Det nya läget gjorde, att
Rumänien skyndade sig att 10 nov. taga
initiativ till nytt krigstillstånd
med Tyskland för att få ett ord
med vid fredsuppgörelsen.
FREDERNA.
Fredskongressen i
Paris. Förhandlingarna om fred
förlädes till en stor konferens i
Paris, där alla de olika
fredsfördragen utarbetades, varefter de
fingo sin slutliga utformning och
undertecknades på olika orter i
Paris omgivningar, dit
centralmakternas representanter först på
ett sent stadium kallades. Sedan
Donaumonarkin nu upplösts,
slötos särskilda freder med
Österrike och med Ungern.
Representerade på fredskonferensen voro
dels de äldre stater, som brutit
med någon 1. några av
centralmakterna (se tabell sp. 1087—
88), dels de bland de allierade
och associerade makterna
upptagna, under kriget nybildade
staterna Hidjaz (se d. o.), Polen
(se d. o. sp. 397 f.), den serbisk
-kroatisk-sloveniska staten (se
Jugoslavien sp. 265) och
Tjecko-Slovakiet (se d. o. sp.
1153). Fredskonferensen började
sina arbeten 12 jan. 1919 under
Clemenceaus presidium. I början
handhades ledningen av
fredsarbetet av ett tiomannaråd,
sammansatt av representanter för
principalmakterna (För Stat.,
Frankrike, Italien, Japan och
Storbritannien), vilket råd 25 mars
avlöstes av ett fyramannaråd,
stundom kallat ”högsta rådet”,
bestående av president Wilson samt
premiärministrarna Clemenceau,
Lloyd George och Orlando. Vissa
frågor överlämnades av detta råd
till de fem huvudmakternas
utrikesministrar : Lansing, Pichon,
Sonnino, Makino och Balfour.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
