Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Världskriget (Versaillesfreden)
1164
denna tid skulle fortsättas, om
enl. de allierades mening
Frankrikes säkerhet befanns
otillräckligt garanterad mot oprovocerade
anfall. Många tvister föranledde
frågan om fastställande av Polens
gränser, vilken fråga endast
delvis fick sin lösning nu (se P o 1 e n
sp. 398). En svårartad kris
utbröt, då Wilson bestämt motsatte
sig vissa italienska anspråk,
som voro grundade på
Londonför-draget 1915 (se ovan sp. 1096 f.)
men som sträckte sig därutöver,
bl. a. i fråga om Fiume. Wilson
accepterade slutligen Italiens
förvärv av Tyrolen och dess anspråk
på Lissa och Valona. Fiume, som
Italien och Jugoslavien
rivaliserade om, ville han tilldela det
senare, men ss. autonomt område
med hänsyn till dess betydelse som
utfartshamn för Donaumonarkins
successionsstater. Denna
ståndpunkt godkände ej Italien.
Slutligen vägrade Wilson att vidare
diskutera den adriatiska frågan,
som vid avslutande av
frederna lämnades olöst (se
Italien sp. 1611 och
Jugoslavien sp. 266). — Under en lång
tid motsatte sig Wilson Japans
anspråk på det under kriget
erövrade Shantung. Han accepterade
dock slutligen en kompromiss,
varigenom Japan erhöll tillstånd
att behålla Kiao-chou-området och
rätt att exploatera gruvor och
järnvägar å Shantunghalvön men
förband sig att vid obestämd
tidpunkt till Kina återställa
suveräniteten över Shantunghalvön.
Kineserna betraktade denna
kompromiss med så starkt missnöje,
att de vägrade underskriva
fredsfördraget med Tyskland. ■— Under
dessa och liknande konflikter
framskredo fredsförberedelserna
så långt, att bestämda förslag
kunde föreläggas
centralmakter
na. Först vände man sig till
Tyskland. •—- Versaillesfreden.
7 maj överlämnades
fredsvillkoren till den till Versailles
kallade tyska fredsdelegationen, vars
ordf, först var utrikesministern
v. Brockdorff-Rantzau. 29 maj
avgavs från tysk sida motförslag,
vari yrkades en serie ändringar
med utgångspunkt från att de
allierades förslag i många
avseenden innebure en kränkning av
vad som avtalats ss. fredsbasis
vid stilleståndet. Lloyd George
tillrådde livligt eftergifter, vilka
Clemenceau motsatte sig och som
icke heller understöddes av
Wilson. I de allierades svar 16 juni
gjordes blott mindre
modifikationer i förslaget. Förberedelser hade
också vidtagits för att låta de
allierades ockupationsarméer göra
en framryckning i Tyskland,
därest fredsförslaget ej
accepterades. Genom detta hot tvangs
Tyskland efter en ministerkris i juni
att ge vika. 28 juni
’undertecknades i Versailles fördraget av å ena
sidan Tyskland och å andra sidan
de fem principalmakterna samt
Belgien, Bolivia, Brasilien,
Ecuador, Grekland, Guatemala, Haiti,
Hidjaz, Honduras, Jugoslavien,
Kina, Kuba, Liberia, Nicaragua,
Panama, Peru, Polen, Portugal,
Rumänien, Siarn, Tjecko-Slovakiet
och Uruguay. —
Versaillestrakta-ten innehöll bl. a. följande
territoriella villkor: Tyskland
avträdde till Frankrike
Elsass-Lothringen och till Belgien
Moresnet jämte (efter en parodi
på folkomröstning) kretsarna
Eupen och Malmedy.
Kolgruvorna i Saarbäckenet avträddes till
Frankrike, varjämte hela
Saar-området (se d. o.) ställdes under
provisorisk internationell
förvaltning i avvaktan på en
folkomröstning. I fråga om Rhengränsen
fat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
