Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ynglingasagan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1325
Ynglingasagan—Yngve
1326
2,000 kw. Den utnyttjade
fallhöjden utgör där c:a 15 m. Som
reserv äger Y. en ångkraft
anläggning i Varberg med 5,200 kw.
Ynglingasagan, ättesaga i
Snorre Sturlassons (se d. o.)
Heimskringla. Y. behandlar
Ynglingaätten med utgångspunkt
från Ynglingatal men med fria
omdiktningar och tillägg i syfte
att giva den av Snorre skildrade
norska konungaätten gudomlig
härstamning genom Ynglingarna.
Trots denna tendens har Y. vid
sammanställning med andra
källor, främst Beowulfkvädet, visat
sig delvis ha historiskt värde. Se
vid. Ynglingatal och Yn g
-lingaätten.
Ynglingatal, en av Tjodolf från
Hvin (se denne) författad
forn-norsk dikt, som utgör ett
ättartal över Ynglingakonungarna. Y.
är bevarat i omfångsrika
fragment, inryckta i Ynglingasagan
(se d. o.), och utgör jämte denna
huvudkällan till Sveriges äldsta
konungahistoria. Såväl sagans
som diktens tidigare delar äro enl.
numera gällande åsikt helt
ohistoriska, medan de flesta i senare
delar upptagna konungarnas
existens kunnat göras trolig. I sin
helhet är Y. ett av de
kulturhistoriskt värdefullaste alstren av
fornnordisk skaldediktning.
Ynglingaätten, den äldsta
kända konungaätten i Svearike och
sedermera i det enade Sverige,
regerande kring mitten av
folkvand-ringstiden. Källorna till
kännedomen om Y. äro Tjodolfs
Ynglingatal, Snorres Ynglingasaga,
den angelsachsiska dikten
Beowulf (se dessa ord) samt Histo’ria
Norwe’giae, en norsk krönika från
1170-t. Namnet Y. åsyftar ättens
antagna härstamning från
svea-guden Frej (jfr Yngve 1).
Gudens son Fjolner, med vilken
frag
menten av Ynglingatal börja, och
de närmast följande (Svegder,
Vanlande, Visbur, Domalde,
Domar, Dyggve, Dag) äro
ohistoriska sagokonungar, trol. av mytiskt
ursprung. De därnäst följande
(Agne, Alrek, Erik, Alf och Yngve
samt de i Ynglingatal ej nämnda
Hugleik, Jorund och Erik) synas
ävenledes vara ohistoriska.
Därpå följer emellertid en serie med
sannolikhet historiska konungar,
Aun, Egil (1. Angantyr), Ottar
(Vendelkråka), Adils, östen,
Ingvar (1. Yngve), Anund och Ingjald
(Illråde). Med Egil inför
Ynglingatal det även av Beowulf
nytt-jade ättenamnet
skilfingar-n a (se d. o.). Egil, Ottar och Adils
nämnas i Beowulf i samband med
strider mellan svear och ”geater”
(trol. götar), vilka dateras till
början och mitten av 500-t. Ottar
är trol. begravd i Ottarshögen i
Vendel, och enl. Snorre vila Aun,
Egil och Adils i kungshögarna i
Gamla Uppsala (se d. o.).
Ynglingasagans på Ynglingatal
återgående avslutning, enl. vilken
Ingjalds son Olof (Trätälja)
fördrives från Svearike och i
Värmland grundar ett nytt välde samt
sedan blir stamfader för
Vest-folds och slutligen det enade
Norges konungaätt, synes vara helt
ohistorisk.
Yngve. 1- Binamn till guden
Frej. Namnets förled torde återgå
på ett äldre gudanamn Ing, som
betecknat Frejs egenskap av
fruktbarhetsgud, och
sammanhänga med beteckningen för ett
urgammalt germanskt
kultför-bund, ingävo’ner. Y., eg. Yngvin,
”vän 1. dyrkare av Ing”, var urspr.
ett epitet för Uppsalakonungarna
i deras egenskap av Frejdyrkare.
Därmed sammanhänger även
såväl namnet Ynglingaätten som de
talrika personnamnen på Ing- L
Qrd.„ gom ej återfinnas under Y, torde gökas under I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
