Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yoldialera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1329
Y oldialera—Y or ktown
1330
mell. Sverige avstängde Östersjön
till en insjö (A n c y 1 u s s j ö n)
med avrinning i Närke (se
Svea älven), samt torde ha
räckt 500—1,000 år.
Yo’ldialera, ishavslera 1.
senglacial lera, innehåller
skal av Yo’ldia a’rctica. Jfr
Yol-diahavet. Y. var förr vanlig
benämning på den varviga leran.
Yonkers [jå’ngkos], stad i New
York, För. Stat., vid Hudson, n.
förstad till New York.
Textilindustri och sjöfart. 120,000 inv.
Yonne [jånn]. 1. Vänsterbiflod
till Seine, mell. Frankrike. Kanal
till Saöne. 293 km. — 2.
Departement i mell. Frankrike, kring Y. 1.
Åkerbruk, frukt- och vinodling.
280,000 inv. Huvudstad Auxerre.
Yorck [jårk], Hans, f. 1759,
d. 1830, greve Y. v. W a r t e n
-bur g (1815), preussisk
fältmarskalk. Chef för den preussiska
kontingenten i Napoleon I:s
armé vid Rysslandståget 1812,
föregrep han sitt lands avfall från
Napoleon genom att under
återtåget på eget ansvar sluta en
neu-tralitetskonvention med ryssarna
i Tauroggen. Y. förde sedan
armékårsbefäl i 1813—15 års fälttåg
mot Napoleon.
Yorick [jå’rrik], pseud. för L.
Sterne (se d. o.).
York [jåk], huvudstad i
York-shire, n. England, vid
sammanflö-det mellan Ouse och dess biflod
Foss, bildande eget grevskap. Säte
för ärkebiskop. 85,000 inv. — Y: s
gamla del omges av medeltida
murar och har bevarat flera äldre
byggnader. Främst märkes
katedralen (se ill. till Engelsk
konst sp. 1027—1028), en av de
största och vackraste i England.
Med undantag för tvärskeppen i
early english style från 1200-t:s
början, uppfördes den i huvudsak
på 1300-t. i decorated och perpen-
dicular style. Interiören är
märklig genom sina trävalv och
medeltida glasmålningar. — Y.
befästes av romarna och blev det
romerska Britanniens medelpunkt
(lat. Ebura’cum). Det blev
ärkebiskopssäte 627 och var på 700-t.
ett betydande bildningscentrum,
där bl. a. Alkuin verkade.
York [jåk]. 1. En 1461—85
regerande gren av konungaätten
Anjou-Plantagenet i England,
spec. bekant från ”rosornas krig”
(se England sp. 1070 f.). Y.,
som härstammade från en yngre
son till Edvard III, utdog på
svärdssidan 1499. — 2.
Hertigtitel, buren inom engelska
konungahuset, vanl. av konungens
näst äldste son. Bland hertigar
av Y. märkas, förutom flera
konungar, Georg III:s andre son,
Frederick August u s, f.
1763, d. 1827, fältmarskalk 1795,
överbefälhavare för engelska
armén 1798. Han ledde flera föga
framgångsrika krigsföretag på
kontinenten mot Frankrike.
Yorkhalvön [jåk], se
Australien.
Yorkshire [jå’ksjo], Englands
största grevskap, i landets n. del.
Y. indelas i tre administrativt
skilda områden: E a s t R i d i n g
(465,000 inv.), North Riding
(455,000 inv.) och West
Riding (3,300,000 inv.). West
Riding har i s. stora kolfält och
utgör ett av Englands förnämsta
industriområden (centra bl. a. Leeds
och Sheffield), North Riding
har stor järnmalmsbrytning vid
Middlesbrough. Högt uppdriven
boskapsskötsel (Yorkshiresvin
m. m.). Betydande jordbruk.
Talrika kurorter. Huvudstad York.
Yorktown [jå’ktaon], liten
stad i Virginia, ö. För. Stat., vid
kusten, s.ö. om Richmond. Under
Nordamerikanska frihetskriget
Ord, som ej återfinnas under Y, torde sökas under J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
