Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytmått ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1345
Ytmått—Ytterbit
1346
dukten av en materiell punkts
massa och dess Y. kallas dess
impulsmoment. För ett
system av kroppar, som ej
påverkas av yttre krafter, gäller
ytsatsen: vektoriella summan
av impulsmomenten är konstant.
Ytmått, se Kvadratmått,
Metersystemet och
Måttsystem.
Ytmätare, detsamma som
pla-nimeter.
Ytspänning, en grupp fenomen,
som uppträda vid beröringsytan
mellan en gas och en vätska (1.
två vätskor, som ej blandas).
Begränsas ytan av en fast kropp,
dras denna utåt vätskeytan med
en kraft, som är proportionell
mot beröringslinjens längd,
alldeles som om ytan vore en
elastisk, spänd hinna. Kraftens
storlek per cm. av beröringslinjen
kallas vätskans Y. 1. k a p i 11 a
-r i t e’ t s k o n s t a’ n t. Den är
t. ex. för absolut rent vatten 76
dyn per cm. men nedsättes starkt
av små föroreningar (fett m. m.)
å vattenytan. På grund av Y. har
vätskan en särskild energi, y t
-energi, lika med produkten av
Y. och ytans storlek. Minskas
ytan, övergår ytenergin delvis i
annan form. Y. beror på att
vätskemolekyler, vilkas avstånd
från ytan äro mindre än
verk-ningsradien, ej påverkas av lika
starka krafter från alla håll utan
dras inåt vätskan. Därför blir
trycket i en vätskemassa med plan
yta större än i en med konkav yta
men lägre än i en med konvex yta.
Detta sammanhänger med
kapilla-ritetsfenomenen (se
Kapilla-r i t e t), yttringarna av den kraft,
med vilken en kropp, som
begränsar en vätskeyta, omvänt
påverkar ytan, samt med den
omständigheten, att vätskeångans
mätt-ningstryck vid en plan yta är
Ytspänning. Fig. 1 visar, huru övre
delen av verkningssfären för en punkt
nära en plan vätskeyta endast delvis
är fylld av vätska, varigenom
attraktionen från nedre delen överväger,
överskottet är vid en konkav yta (fig.
2) mindre, vid en konvex yta (fig. 3)
större för punkter på samma djup
under ytan.
större än vid en konkav men
mindre än vid en konvex. Särskilt
tydliga äro Y:s verkningar hos
fina droppar, vilkas tyngd är
liten och vilka på grund av Y.
anta klotform. Tyngdens inflytande
hos en större vätskemassa kan
även upphävas genom att vätskan
placeras i en annan vätska, med
vilken den ej blandar sig och som
har den förstnämndas täthet. Den
antar då klotform. Y. kan även
studeras å de ytterst tunna
hinnor, som man kan framställa t. ex.
av såpvatten. De anta under Y:s
inverkan sådan form, att deras
yta blir minimum. Emedan de ha
två ytor, påverka de begränsande
kroppar med en kraft, som per cm.
är lika med dubbla
kapillari-tetskonstanten. För att en dylik
hinna skall anta biåsform (s åp
-bubbla), måste i bubblans inre
råda ett övertryck; detta är
proportionellt mot
kapillaritetskon-stanten och omvänt proportionellt
mot bubblans radie. Såpbubblor
bildas, då man blåser upp en
såp-hinna, som täcker mynningen av
ett rör.
Ytströmmar, strömmar,
särskilt i havet, vilka i motsats till
underströmmarna (se d. o.) röra
sig i ytan.
Ytterbi’t (efter Ytterby),
detsamma som gadolinit (se
Sällsynta j o r d m e t a 11 e r).
Ord, som ej återfinnas under Y, torde sökas under J.
43. — L e x. XII. Tr. 12. 7. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
