Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Å, å—Åbo
1404
o
A.
Å, å. 1. Tjugusjätte (L, om v
och w räknas var för sig, den
tjugusjunde) bokstaven i svenska
och sedan 1918 även i norska
alfabetet. Bokstaven å, som i enstaka
fall förekommer i handskrifter
från slutet av 1400-t. men först
efter 1526 blir allmänt bruklig,
användes i svenskan urspr. ss.
tecken för det å-ljud, som uppstått
ur långt a (båt, tång), medan det
ur gammalt o utvecklade å-ljudet
fortfarande tecknades med o (sova,
kort). Se Svenska språket
sp. 354. Senare har å kommit
att i flera fall användas även
ss. tecken för det ur o utvecklade
å-ljudet (skåda, tåla). I danskan
(före 1918 även i norskan)
motsvaras bokstaven å av aa. I
franskan tecknas å-ljudet med o, au och
eau, i engelskan med o och aw, i
de flesta andra europeiska språk
med o. — 2. Förk. för
Ångström-enhet (se S p e k t r u m sp. 1279).
Å, socken i östergötl. L, jämte
Kuddby och Tåby pastorat i
Linköpings stift. 460 inv.
Åberg. L Gurli Å., gift (1883)
U 1 f f, f. 1843, d. 1922,
skådespelerska, anställd vid Kungl.
teatern 1862—68 och 1870—84,
därefter vid Nya teatern i Sthlm till
1887. Å. vann framgång spec. i
ingénue- och subrettroller. — 2.
Martin Å., f. 1888, målare. Å.
skildrade till en början i en
naivis-tisk stil stockholmska
utkantsmo-tiv och har senare särskilt målat
landskap från Rivieran, utmärkta
av en intensiv stämning och en
fyllig, fint nyanserad kolorit.
Åbergsson, Gustaf, f. 1775,
d. 1852, skådespelare, huvudsaki.
fästad vid Kungl. teatern, tidvis
ss. styresman för operan, senare
för den dramatiska scenen. Å.
ansågs som en bland den franska
skolans bästa representanter pä
Stockholmsscenen.
Traditionsska-pande blev framför allt hans
framställning av Hamlet (1819).
a. b. Äbjörn Anderson, se
S v e d a 1 a 2 och Tegel sp. 855.
Åbo, i vidsträckt bemärkelse
varje ägare av jordegendom, som
själv brukar och bebor densamma,
i inskränkt bemärkelse den som
under ärftlig besittningsrätt
innehar annans jord, främst
krono-jord (se Å b o r ä 11).
Åbo, fi. Turku, Finlands näst
största stad, huvudstad i Åbo
och Björneborgs 1., belägen på
ömse sidor om Aura å, vid dess
utlopp i Åbo skärgård. Säte för
ärkebiskop och hovrätt. 60,000
inv., därav c: a 12,000
svensktalande. — Efter en stor brand
1827 återuppfördes Å. efter ny
stadsplan med breda, raka gator.
Fullständig förödelse undgick
endast domkyrkan och trakten
närmast omkring densamma.
Domkyrkan är Finlands förnämsta
me-deltidsbyggnad. Dess kärna
utgöres av en på 1200-t. av gråsten
uppförd treskeppig hallkyrka med
västtorn. Under 1300-t:s senare
hälft utvidgades denna
anläggning åt ö. och försågs med
mång-hörnigt kor med omgång. De nya
partierna uppfördes efter
nordtyska förebilder i tegel med rik
ornering av formtegel och
blinderingar. På 1400-t. förvandlades
kyrkan till basilika, tornet höjdes,
och sidokapell samt ett
oktogon-kor i ö. tillbyggdes. Bland
gravarna i kyrkan märkes Karin Måns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
