Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åsarp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Åskvigg
1488
föremål, som skola skyddas, söka
förebygga direkta blixtslag, dels
och framför allt att avvända
blixtslag från dessa föremål 1.
oskadliggöra verkningarna. — Å.
å byggnader, åskledare, bestå
av uppfångningsanordningar,
ned-ledning och jordledning. De
förstnämnda kunna utgöras av
framskjutande partier å byggnaden 1.
ock av för ändamålet anbragta
metallstänger, som dock ej behöva
förses med särskilda spetsar.
Stängerna fästas å byggnadens
högsta partier, särskilt i hörnen.
Alla fånganordningar förbindas
med varandra. Nedledning
anordnas ofta å flera ställen längs
byggnaden och förbindes med alla i
byggnaden befintliga större
metallmassor, framför allt
rörledningar. Nedledningarna böra vara
så korta som möjligt och fria från
skarpa krökningar. Jordledningen
förlägges till ställen, som ge god
förbindelse med grundvatten, ss.
brunnar, rimiande vatten m. m.
Den kan bestå av
vattenlednings-rör, en i jorden nedgrävd,
nätfor-migt förgrenad ledare, en jordplåt
om c:a 1 kvm. e. d. Stundom
slutar den förgrenade ledningen i en
nedgrävd koksmassa. Äro
byggnaderna att betrakta som särskilt
eldfarliga, t. ex.
sprängämnes-fabriker, överspännes hela
byggnaden med ett grovt nätverk, som
jordas, och under detta nät lägges
på taket ett annat nät, som jordas
särskilt. — Elektriska
friluftsled-ningar kunna även, ehuru
ofullständigt, skyddas genom en
åsk-ledarliknande anordning,
bestående av en över och längs ledningen
spänd skyddstråd, som
jordförbin-des på många ställen. Eljest avse
ledningsåskskydden huvudsaki.
att skydda till ledningen anslutna
maskiner och apparater. Vid
direkta blixtslag förstöres ledningen
ofelbart lokalt.
Svagströmsled-ningarnas Ä. äro av flera slag,
alla byggda på principen att jorda
ledningen över en gniststräcka,
som praktiskt taget bjuder ett
oändligt stort motstånd mot den
lågspända svagströmmen men så
gott som intet mot den
högspända blixten. Bland typerna
må nämnas
kolåskleda-r e n, som består av två
kol-plattor, åtskilda av ett tunt
luft-mellanrum. En känsligare typ
är v a’ c u u m å s k s k y d d e t,
där urladdningen äger rum i
luftförtunnat rum.
Starkströms-ledningar, särskilt
högspännings-ledningar, äro vida svårare att
förse med effektiva Ä., emedan den
vid blixtslaget bildade ljusbågen
sedan upprätthålles av
nätspänningen. I princip skilja de sig
eg. icke från
svagströmsåskskyd-den. För spänningar under 300
volt kunna användas
elektro-1 y’ t i s k a Ä. Dessa grunda sig
därpå, att en del metaller, ss.
aluminium och krom, nedsänkta i
vissa elektrolyter, t. ex.
kalium-bikromat, överdragas med ett
tunt oxidlager, som spärrar
led-ningsströmmen. Vid blixtslag
ge-nombrytes hinnan på många
ställen men återställes hastigt, sedan
spänningen sjunkit till den
normala. Flera sådana Å. kunna
seriekopplas, varvid apparaten blir
brukbar även för ledningar, som
föra mera högspänd ström. Jfr
H o r n å s k 1 e d a r e.
Åskvigg, t o r s v i g g, folklig
benämning på i jorden anträffade
stenåldersredskap, spec. yxor,
vilka tros ha nedfallit vid åskslag.
Denna uppfattning sammanhänger
med den forngermanska
föreställningen om en med yxa 1. hammare
beväpnad åskgud (jfr Tor). Å.
anses besitta magiska egenskaper,
ss. kraft att bota sjukdomar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
