Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsexamen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1529
Ämbetsexamen—Ämnesomsättning
1530
Ämbetsexamen, se
Filosofisk ämbetsexamen.
Ämbetsman, högre, vanl. med
mera självständig myndighet
utrustad befattningshavare i statens
1. kyrkans tjänst, stundom till
skillnad från lägre
befattningshavare (tjänstemän,
stats-tj änstemän). Gränsen
mellan dessa båda kategorier är
emellertid flytande. Ä.
tillsättas antingen genom fullmakt,
som ger sin innehavare karaktär
av omedelbart statsorgan, 1.
genom k o n s t i t u t o r i a’l, genom
vilket innehavaren blir en
myndighets organ. Till skillnad från
dessa båda tillsättningsformer
innebär förordnandet ett
beklädande på viss tid 1. mera
tillfälligt av en befattning. Alla
domare samt alla ordinarie
ämbets-och tjänstemän med undantag av
innehavarna av s. k.
förtroendeämbeten (se d. o.) äro
oavsätt-liga, d. v. s. kunna avsättas endast
efter rannsakning och dom. Först
vid uppnådd lagstadgad
pensionsålder är en Ä. i regel skyldig att
lämna sin tjänst, erhåller då
avsked (s. k. nådigt avsked, om det
meddelas av K. M:t) och kommer,
under förutsättning att ett visst
antal tjänsteår uppnåtts, i
åtnjutande av pension.
Förtroendeäm-betsmännen kunna däremot
entledigas 1. förflyttas efter K. M:t
gottfinnande.
Ämneslärare, -lärarinna,
gemensam benämning på lärare,
lärarinna i läsämnen vid
allmänna läroverk, kommunala
mellan-skolor, högre folkskolor m. fl.
läroanstalter. Ä. i denna mening
står i motsats dels till klasslärare,
dels till övningslärare.
Ämnes-lärarinna är sedan 1928
också speciell benämning på vissa
kvinnliga lärare vid realskolor,
vilka ha lägre avlöning än
kvinn
liga adjunkter och ej behöva högre
kompetens än examen från högre
lärarinneseminarium.
Ämnesnamn, m a t e r i a’ 1 i a,
substantiv (jfr d. o.), betecknande
föremål, vilkas (minsta) delar
betecknas med samma namn som
det hela (t. ex. vatten, trä, bly).
Ämnesomsättning, levande
varelsers ämnesutbyte med
omgivningen och därmed förbunden
m e t a b o 1 i’ s m, d. v. s.
klyvningar (k a t a b o 1 i’s m) och
synteser (a n a b ol i’ s m) inom
organismen. De klorofyllförande
växterna uppbygga sammansatta
organiska ämnen med hjälp av
solenergin under upptagande av
kolsyra, vatten och salter samt
avgivande av syre (jfr
Assimilation. Fysiol.). De uppta
emellertid även syre samt avge kolsyra
och vatten genom andning. I ljus
överväger assimilationen, i
mörker andningen, men slutresultatet
är dock övervikt för
assimilationen. Djuren uppta sammansatta
organiska ämnen, vatten,
mineralämnen och syrgas samt avge
kolsyra, vatten, kvävehaltiga
organiska ämnen och mineralämnen.
Svampar och bakterier (dock ej
nitrat- och nitritbakterier; jfr
Kvävebakterier) inta en
mellanställning, i det de uppta
kol i form av sammansatta
organiska ämnen men kunna sörja för
sitt kvävebehov genom
upptagande av oorganiskt bundet kväve
(ev. kväve i gasform). Vissa högre
växter (parasiter och saprofyter;
jfr dessa ord) inta i viss mån även
en mellanställning. — I
djurorganismen ske under och främst
efter resorptionen (jfr d. o.)
klyvningar av de tillförda
näringsämnena, äggvita, fett och
kolhydrat, men (ständigt) även av
organismens eget förråd av dessa
ämnen (”kroppsegna” ämnen) i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
