Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödman ... - Öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1575
Ödmården—Öga
1576
nom tidigt en rangställning vid
Kungl. teatern, där han 1875—
1911 (utom åren 1887—89, då han
uppträdde i Köpenhamn)
framträdde i ett stort antal partier.
Ödmården (fsv. öpmorp, av
öpe, öde, och morp, skog),
fordom benämning på skogstrakten i
n. Gästrikland och s. Hälsingland,
under medeltiden gräns mellan
Svealand och Norrland.
Ödsgårdsforsarna, forsar i
Faxälven. Fallhöjd 24,7 m.
Industriell medelvatteneffekt 9,400
HK. Delvis utbyggda. Planerad
kraftstation om 16,000 HK.
ödskölt, ö d s k ö 1 d, socken i
Älvsb. L, jämte Steneby,
Tisselskog och Bäcke pastorat i
Karlstads stift. 955 inv.
Ödsmål, socken i Göteb. L,
jämte Norum pastorat i Göteborgs
stift. 1,495 inv.
Ödåkra, station i Flenninge
skn, Malmöh. 1., vid
statsbane-linjen Hälsingborg—Ängelholm.
Vid Ö. finnes en spritfabrik (äg.
a. b. Vin- och spritcentralen).
Öga. Bot. 1. Se Okulering.
— 2. Se Potatis sp. 521. —
Anat. Ö. 1. synorgan,
sinnesorgan för upptagande av
ljusintryck. Många djur utan påvisbara
Ö., ss. havstulpaner, och även
huden hos många ögonförsedda lägre
djur ha dock förmåga att
uppfatta ljusintryck. Ehuru vissa i
djuphavet levande fiskar m. fl. ha
stora Ö., ofta cylinderformade
(teleskopögon), saknas dock ofta
1. finnas blott rudimentära ö. (ss.
hos olmen) hos djur, som ständigt
leva i mörker, likaså hos
fastsittande djur. Som ett enkelt slag
av ”ögon” har tolkats den röda
pigmentfläcken hos vissa
flagella-ter (se Flagellata). ö. äga
eljest alltid som viktigaste
beståndsdel en 1. flera synceller,
d. v. s. ljuskänsliga
sinnes
celler, medelst en nervtråd
förbundna med centrala
nervsystemet; ordnade i ett
sammanhängande skikt, bilda de en näthinna.
Pigment är vanligt i 1. omkring
syncellerna; det verkar optiskt
isolerande. Ljusbrytande
apparater, ss. lins och glaskropp, äro
likaledes vanliga; antingen
förstärka de blott ljusverkan L ock
orsaka de, att en bild uppstår på
näthinnan. — Av enbart syncéller
bestående ö. ligga hos t. ex.
daggmasken strödda i huden; enär
ljusstrålar kunna träffa dylika
Ö. från olika håll, kunna dessa
trol. endast skilja ljus från
mörker:
ljusdunkelseende. — Pigmentbägarögon (hos
t. ex. många plattmaskar), i
vilka syncellen 1. -cellerna
skålformigt omges av en 1. flera
pigmentceller, träffas av ljus från
blott ett håll. De tjäna därför ett
riktnings- 1., om ljuskällan
är ett rörligt föremål, även ett
rörelseseende. — Grop- och
biåsögon äro vanliga hos
rygg-radslösa djur, ss. maskar,
blöt-och spindeldjur. Gropögonen
bestå av en mer 1. mindre djup grop
i huden, beklädd med
pigmentera-de synceller 1. med omväxlande
syn- och pigmentceller samt vanl.
fylld med ett ljusbrytande sekret.
Slutes gropens öppning, uppstår
ett biåsöga, som utfylles av en
glaskropp och ofta är försett med
lins. Särskilt väl utvecklade
blås-ögon äro huvudfotingarnas två ö.,
vilka mycket likna
ryggradsdjurens och liksom dessa äro
anpassade för bildseende. — Vanliga
ögontyper hos leddjur äro
punkt-1. hjässögon, oceTler, och
sammansatta Ö. 1. fase’tt- 1. komple’xögon.
Ettdera slaget kan uppträda
ensamt (ss. punktögon hos loppor), 1.
ock kunna bägge slagen
förekomma samtidigt (ss. hos bin). De hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
