Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öreryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1621
Öreryd—Öresundstullen
1622
a. den äldsta i Sverige funna
ring-brynjan), nedlagda i ett stort
bronskärl.
Öreryd, socken i Jönköp. 1.,
jämte Stengårdshult, N. Unnaryd,
N. Hestra och Valdshult pastorat
i Skara stift. 395 inv.
Öresland, medeltida jordenhet,
utgjorde % av ett markland och
delades i 3 örtugsland 1. 24
penningsland. Dessa enheter
voro alla ej yt- utan värdeenheter,
grundade på avraden, som för ö.
urspr. var 1 öre om året, för
örtugsland 1 örtug o. s. v.
Öresund, Sundet, sund
mellan Skåne och Själland, utgörande
den för sjöfarten viktigaste
farleden mellan Östersjön och
Kattegatt. I Ö. ligga öarna Amager,
Saltholm och Ven. ö. har ett djup
av 18 m. på smalaste stället
(Hälsingborg—Helsingör, 4 km.).
Längre mot s., där sundet når en
bredd av intill 50 km., blir det
grundare. På danska sidan om
Saltholm går här farleden D r o g ■
den (se d. o.; djup 6,2 m.) och
på svenska sidan
Flintrännan (se d. o.; djup 7,2 m.). På
svenskt område finnes här ännu
en segelränna, K o g
rundsrännan (se d. o.; djup 5,4 m.).
Fisket i Ö. är betydande.
Öresunds-Posten, frisinnad
söckendagstidning i Hälsingborg,
grundad 1847 av O. P.
Sturzen-Becker (se d. o.). Den hette urspr.
(till 1897) Allmännaö.
Öresundstullen, en av danska
staten 1429—1857 upptagen
sjötull vid Helsingör. Den
ursprungliga avgiften var 1 rosenobel (16
-—18 kr.) per (utländskt) skepp,
som passerade Öresund, sålunda
en ringa pålaga, som dock redan
från början väckte motstånd från
de därav mest berörda
handelsmakterna. Genom ett fördrag med
hansestäderna i Speier 1544
er
kändes Danmarks befogenhet att
upptaga ö., som dåmera betydligt
höjts. Även Nederländerna, som
vid denna tid blivit den främste
bidragsgivaren till ö., nödgades
1567 acceptera en betungande
reglering därav. Sedermera stegrades
avgifterna snabbt och
förvandlades från huvudsaki.
tonnageavgifter till huvudsaki. värdetullar på
varor. En väsentlig lindring i ö.
uppnåddes genom en traktat i
Kristianopel 1645, enl. vilken
förutom betydande sportler m. m.
ut-togs en grundavgift av i allm.
1 %, i flera viktiga fall dock
väsentligt mera.
Förtullningspro-ceduren åsamkade dessutom
sjöfarten ett dröjsmål av i
genomsnitt en dag. Under 1800-t.
stegrades missnöjet med ö.,
allteftersom öresundssjöfarten blev
livligare. Sedan För. Stat. 1856
vägrat att erlägga ö., enades man
vid en konferens i Köpenhamn
mellan de av ö. närmast berörda
makterna om dess avlösning från
1857 med av makterna erlagda
engångssummor. —• Svenskarna voro
urspr. befriade från ö., enär
Sverige vid dess uppkomst var i union
med Danmark. Inskränkningar i
friheten och konflikter därom
förekommo dock, till dess Sverige
genom freden i Brömsebro 1645
fick fullständig tullfrihet. Genom
freden i Frederiksborg 1720 gick
denna åter förlorad, detta ehuru
Sverige då var den ene
strandägaren vid Sundet och själv aldrig
upptagit tull där. — ö. var
Danmarks viktigaste skattekälla och
kunde uppgå ända till % av
samtliga statsinkomster. Dess netto
disponerades av konungen
personligen, varför också
konungamakten framdrev det hänsynslösa
utnyttjandet av ö. och satte makt
bakom kraven genom uppförande
av Kronborg. — På grundval av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
