Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike - Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1673
Österrike-Ungern
1674
finansväsen till N. F. (av vilket
ö. sedan 1920 är medlem), men
först hösten 1922 kunde den
kristligt-sociale förbundskanslern
Seipel (1922—24, 1926—) efter en
rundresa i Europa utverka en
internationell kreditaktion, åtföljd
av stränga kontrollåtgärder,
varigenom läget långsamt
förbättrats. 1926 kunde kontrollen
upphävas. Utrikespolitiskt har
Seipel arbetat för närmande till
Tjecko-Slovakiet och Lilla
enten-ten, resulterande bl. a. i
handelsfördrag. ”Anschluss”-tanken har
inom vidsträckta befolkningslager
fortfarande starka sympatier.
Mot Italien har stämningen i ö.
varit irriterad på grund av
behandlingen av de tysktalande i
Syd-Tyrolen. ö:s inre
förhållanden präglas av starka, motsatser,
bl. a. mellan den
oproportionerligt dominerande,
socialdemokratiskt styrda huvudstaden och de
i allm. konservativt orienterade
förbundsländerna. En delvis däri
bottnande konflikt föranledde
1927 ett hotfullt men snabbt
nedslaget kommunistupplopp i Wien.
Österrike-Ungern,
österrikisk-ungerska monarkin, den statsbildning, ofta
även kallad Donau- 1.
Dubbelmonarkin, som uppkom
Folkslag i Österrike-Ungern 1910.*
(I procent av folkmängden.)
Folkslag (efter språk) [-Österrike Ungern Bosn.-Herc. öst.-Ung.-] {+Öster- rike Ung- ern Bosn.- Herc. öst.- Ung.+}
Tyskar 34,s 9,s 12 23,4
Magyarer .... — 48,i 0,3 19,6
Tjecker o. slovaker 22,5 9,7 o,» 16,5
Serber o. kroater . 2,7 14,i 96,0 10,8
Polacker 17,» 0,2 0,6 9,8
Rutener 12,3 2,3 0,4 7,8
Rumäner l,o 14,1 6,3
Slovener 4,4 0,4 0,2 2,6
Italienare o.ladiner 2,7 0.2 0,1 1,5
Andra 2,1 1,1 0,7 1,1
* Se även karta sp. 1675—76.
på grundval av 1867 års Ausgleich
mellan Österrike (se d. o. sp.
1669 f.) och Ungern (se d. o. sp.
102) och fungerade till
världskrigets slut (1918). ö. bestod av två
riksdelar: 1) Kejsardömet
Österrike, den cisleitha’nska
delen (jfr L e i t h a), som utom
de gamla österrikiska
arvländerna (se H a b s b u r g sp. 268)
omfattade Böhmen, Mähren,
Schle-sien, Galizien, Bukovina,
Salzburg, Istrien och Dalmatien.
300,000 kvkm. 28,6 mill. inv.
(1910). 2) Konungariket Ungern,
den transleitha’nska
delen, d. v. s. Ungern i inskränkt
mening samt Kroatien och
Sla-vonien. 325,000 kvkm. 20,9 mill.
inv. (1910). Dessutom hörde sedan
1908 till ö. det som en särskild
huvuddel styrda
Bosnien-Hefce-govina med 51,200 kvkm. och
1,9 mill. inv. (1910). —
Författning. 1867 års
överenskommelse innebar en realunion, i det
båda riksdelarna, som var för sig
skötte sina egna inre
angelägenheter fullt självständigt, hade
vissa ärenden gemensamma och
för deras handhavande tre
gemensamma ministrar: en utrikes-, en
krigs- och en finansminister. En
gemensam folkrepresentation
utgjorde delegationerna,
sammansatta utskott från
österrikiska riksrådet och ungerska
riksdagen. Vissa ärenden av
finansiell 1. kommersiell natur voro
dessutom föremål för gemensam
förvaltning på grundval av
temporära ”Ausgleiche”. — Historia.
Om de båda riksdelarnas inre
historia se U n g e r n och
Österrike. De österrikiska eftergifter
för Ungerns nationella
självstän-dighetskrav, som möjliggjort
uppgörelsen 1867, medförde bl. a., att
Ungern fick ett starkt, slutligen
under världskriget dominerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
