Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1677
Österrike-Ungern
1678
ritorieförvärv på Balkanhalvön.
K alnokys efterträdares
Golu-c h o w s k i s (se d. o.), främsta
grundsats var trohet mot
Tyskland, varvid han fasthöll, även
sedan efter Bismarcks fall ”den
nya kursens” män uppdragit nya
politiska riktlinjer. Trots att
dessa inneburo för Ryssland
ogynnsamma imperialistiska
tendenser, uppnåddes, då Ryssland
vid denna tid var starkt
engagerat i Asien, 1897 en
rysk-österrikisk uppgörelse om status quo
på Balkanhalvön och gemensamt
ordnande av dess förhållanden
vid eventuella konflikter —
sålunda i realiteten ett
erkännande av Rysslands
Balkanin-tressen. En liknande eftergift för
Italiens Balkananspråk gjorde Ö.
i fördraget i Monza s. å. På
detta sätt inskränktes mer och
mer Ö:s handlingsfrihet på
Balkanhalvön, vilket alstrade en
viss irritation, främst i Ö:s
förhållande till Serbien. Detta hade
tidigare varit jämförelsevis gott;
bl. a. hade ett fördrag 1881
(förnyat och utvidgat 1889)
ställt Serbien under ö:s beskydd.
Aled tiden kom emellertid
Serbien i ett allt starkare finansiellt
beroende av Ö., och ett av
Go-luchowski 1906 påbörjat tullkrig
blev signalen till en fiendskap,
som snart övergick till
national-hat och inom kort satte Ö:s hela
internationella position i fara.
Den serbiska agitationen fick ny
näring, då ö. under Goluchowskis
efterträdare, Aehrenthal, 1908
annekterade Boenien-Hercegovina
(jfr Jugoslavien sp. 263).
Stödd på Tysklands bestämt
tillkännagivna förbundstrohet,
kunde Aehrenthal föra sitt verk till
seger. Det efter kriget med Japan
1904—05 försvagade Ryssland
kunde ej militärt ingripa till
för
mån för Serbien, som f. å. under
bryska former tvingades att
formligen avsäga sig alla anspråk på
de båda provinserna. För sin del
avstod ö. från den rätt, det fått
vid Berlinkongressen, att hålla
sandjaket Novibazar besatt. Det
köpte Italiens välvilja genom att
bekräfta sitt tidigare löfte om
italiensk medbestämmanderätt i
Balkanfrågor och erkänna
Novi-bazar som italiensk intressesfär.
Aehreiithals framgång blev dock
endast tillfällig. Serbernas
bitterhet mot ö. tog sig uttryck i en
allt starkare nationalistisk
agitation för ett Stor-Serbien,
omfattande även de inom ö. bosatta
syd-slaverna. Från Wien drevs å
andra sidan en hänsynslös
hetskampanj mot Serbien, vars
krossande blev ett ofta proklamerat
mål. Under Balkankrigen 1912—
13 (se d. o.) yttrade sig denna
fientliga stämning i ivriga
försök att hindra det mot Turkiet
segerrika Serbien från att vinna
förbindelse med Adriatiska havets
kust. Aehrenthals efterträdare,
Berchtold, hotade med
militär intervention för att få till
stånd en uppgörelse. Tills vidare
fick han nöja sig med att jämte
Italien spärra serbernas väg till
havet genom att göra Albanien
till en autonom stat.
Sarajevo-mordet 1914 gav honom
emellertid ett opåräknat tillfälle att ånyo
slå ner på Serbien, och han
begagnade det på ett sätt, som ledde
till utbrottet av den länge
befarade kraftmätningen mellan
stormakterna i gemen (se
Världskriget sp. 1089 ff.). — Såväl i
Österrike som i Ungern skärptes
under kriget
nationalitetsmotsätt-ningarna och fingo de
separatistiska strömningarna bland
tjecker, sydslaver och italienare vind
i seglen. Skapandet av det
halv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
