Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Frankrike
814
cartel des gauches), en betydande
valseger. Denna ledde icke blott
till att ministären Poincaré 1
juni avgick utan även till att
Millerand nedlade
presidentska-pet. En ministär Frangois-Marsal
bildades uteslutande med uppgift
att genomföra presidentskiftet.
13 juni valdes till Millerands
efterträdare Gaston
Dou-m e r g u e (1924—-), vilken
följande dag utnämnde en radikal
ministär under ledning av
Édouard Herriot (se d. o., även
Suppl.). Denna utfärdade en
amnestilag, upptog förbindelser
med Sovjet-Ryssland och förde
med socialisternas stöd en
antiklerikal politik (dock utan att
rubba de diplomatiska
förbindelser med Vatikanen, som 1921
återupptagits). Herriots
viktigaste uppgift blev finansfrågans
lösning. Han anslog en
försonligare ton mot det på grund av
Ruhr-ockupationen förbittrade
Tyskland, återställde det en tid av
samma anledning störda
samarbetet med England och bragte i
samförstånd med Macdonald den
redan under Poincarés ministär
förberedda Dawesplanen (se
Tyskland sp. 1635 f.) till
antagande. Herriots praktiska
finansåtgärder stötte emellertid på
motstånd, och april 1925
störtades han. Den nye
konseljpresidenten Painlevé överlämnade
finansportföljen åt Caillaux (se d.
o. Suppl.), vars verksamhet för
krigsskuldernas reglering ej var
utan framgång men som däremot
ej lyckades bekämpa inflationen.
Sedan Caillaux okt. s. å. fallit,
övertog Painlevé själv
finansportföljen med lika liten
framgång. Bättre lycka hade han
med sitt i förening med Spanien
igångsatta marockanska fälttåg
mot Abd el-Krim (se d. o. Suppl.
och Marocko sp. 1272 f.) och
de av hans utrikesminister
Briand (se d. o. Suppl.) ledda
försöken att få till stånd en
avspänning i förhållandet till
Tyskland (se L o c a r n o). Vid
Pain-levés avgång nov. 1925 övertog
Briand med bibehållande av
utri-kesledningen konseljpresidentposten, som han bibehöll till juli
1926; under denna tid
rekonstruerades hans ministär två gånger (i
mars och juni). Vid det senare
tillfället gjorde även Briand ett
försök med Caillaux ss.
finansminister, men denne lyckades ej
heller denna gång vinna förtroende.
Ministären störtades av Herriot.
Den ministär denne nu bildade föll
dock redan efter tre dagar. Tiden
var nu mogen för en ministär på
bredare bas, och en sådan kom
till stånd under ledning av
Poincaré, som omkring sig samlade
män ur alla politiska riktningar
utom yttersta högern,
socialisterna och kommunisterna. I denna
det nationella blockets ministär
var Briand ånyo utrikesminister.
Poincaré själv övertog ledningen
av finansministeriet. Han ingrep
med energi för att hindra
franc-kursens ytterligare fall med
resultat att vid årets slut en
betydande förbättring i läget
uppnåtts. 1927 genomfördes en
valreform (se ovan sp. 810). Det nya
systemet tillämpades vid valen
april 1928, som medförde en
viss förskjutning åt höger (jfr
tabellen sp. 811). Ministären
Poincaré kunde därför ostört
fortsätta sin verksamhet, som
juni s. å. ledde till en formlig
stabilisering av franckursen.
Emellertid riktades på
radikalsocialistiska partikongressen 1
nov. 1928 ett överraskande
angrepp mot en del av regeringens
medlemmar, som anklagades för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
