Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Kina
1162
sydregeringen. I febr,
återinträdde Chiang Kai-shek som
sydar-méns ledare och slöt formligt
förbund å ena sidan med ”den
kristne generalen” Feng Yü-siang, å
andra sidan med Yen Si-shan,
sedan 1912 militärguvernör och
en-våldshärskare över Shansi, som
hållits utanför alla krisårens
många förvecklingar. I april 1928
gingo de nationalistiska arméerna
oemotståndligt norr ut. I juni
drog sig Chang utan strid
tillbaka från Peking till Manchuriet,
som han ämnade behålla som
självständig besittning. På
hemvägen sårades han vid ett
bombattentat och avled. Yen besatte
Peking, och enhetsverket var
preliminärt utfört. K. var förenat
så när som på Manchuriet, som
under Changs son Chang
Hüe-liang fortfarande stod utanför. En
stor kongress i Nanking — nu
huvudstad i st. f. det starkt
”komprometterade” Peking — uppdrog
riktlinjerna för
rekonstruktionsarbetet och lyckades genom att
(i okt.) i ”stora rådet” invälja
utom Yen, Feng och Chiang även
Chang Hüe-liang, i opposition mot
Japan (vilket ville som Changs
protektor dominera Manchuriet),
ansluta även Manchuriet till det
övriga K. Man tog nu på nytt itu
med utlandsfrågorna och med
större pondus. Redan i juni 192S
hade den segerrika sydregeringen
uppsagt en rad fördrag (med
Danmark, Italien, Japan, Frankrike).
I dec. beslöt man utan vidare
ikraftträdande av nya tulltariffer
från 1 febr. 1929 och
proklamerade därmed K:s av de främmande
makterna bestridda ekonomiska
autonomi. England tog snabbast
konsekvenserna genom att (dec.
1928) godkänna regeringens
beslut och erkänna K:s nya regim.
— Betydande svårigheter ha mött
de nya styresmännen i flera
avseenden. Först och främst är
styrelsesystemet, även efter senaste
justeringar, mycket klumpigt och
tungrott, i det 10 departement
sortera under 5 ”yüan”,
kommittéer med högre judiciella,
kontrollerande och exekutiva
befogenheter, och dessas presidenter
tillsammans med ytterligare 10 man
bilda ett högsta råd, som
teoretiskt är högsta instans i landet.
Alla utnämningar till dessa
förtroendeposter bero dock helt av
kuomintang, ”folkpartiet”, och
dess skilda organ, varför detta
parti är absolut maktägande.
Svåraste uppgiften är minskandet av
provinsgeneralernas trupper, och
när Nankingregeringen i början
av 1929 sökte vidtaga åtgärder
härvidlag, blev följden genast
väpnade konflikter.
”Kuangsi-gruppen” (generaler i Kuangsi
och Kuangtung), som sett sin
ledare, Li Chai-sum (Li Tsi-chen),
fasthållen i Nanking, bröt under
Wang Shao-hung o. a. med
Nan-king och vann anslutning kring
mellersta Yangtsi (Wu-Han, d. v.
s. Wu-Chang och Han-kou), mot
vilket senare centrum Chiang
Kai-shek tågade med betydande
härsmakt och vann en snabb,
oblodig seger (mars—april). Även
Kanton övergav sina
Kuang-siledare och slöt upp kring
Nankingregeringen. I Nord-Kina har
denna vunnit starkare ställning, i
det Japan utrymt Shantung
(maj) och slutligen (3 juni)
formligen erkänt den nya regeringen.
En våren 1929 utbruten konflikt
mellan Nankingregeringens
ledare, Chiang, och dess
krigsminister, Feng, ledde till att den
senare avgick och blev utesluten
ur kuomintangpartiet.
Konflikten fick under sommarens lopp
träda tillbaka för en allvarlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
