Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Skadeståndsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1539 Skadeståndsfrågan 1540
land i tysk valuta, och deras
överförande (”transferering”) till
borgenärstaterna, vilket den s. k.
transferkommittén har att
reglera och — i händelse överföringen
skulle medföra fara för den tyska
valutan — ev. suspendera,
innebär för borgenärerna risken av
skadeståndsbetalningarnas
fullständiga inställande, samtidigt
som transferkommitténs
befogenheter för Tyskland medför en
besvärande kontroll över dess
ekonomiska angelägenheter.
Tilllika ansågs S: s definitiva
reglering vara en förutsättning för
Rhenlandsockupationens
avveckling. Vid N. F:s
församlings-möte 1928 överenskoms därför
mellan Tyskland å ena sidan,
Belgien, Frankrike, Italien,
Japan och Storbritannien å den
andra, att ett förslag till en
definitiv lösning av S. skulle
utarbetas vid en expertkonferens.
Denna, vari förutom
representanter för nyssnämnda stater även
amerikanska finansmän deltogo,
sammanträdde i Paris febr. 1929
under amerikanen Owen Youngs
ordförandeskap och kunde 7 juni
s. å. avgiva sitt betänkande.
Förslaget (”Youngplanen”) har i
huvudsak följande innehåll:
skadeståndet erlägges i 59
annui-teter under tiden 1 sept. 1929—31
mars 1988. De 37 första
annuite-terna utgå med ett
genomsnittligt belopp av 1,988,8 millioner
riksmark (vartill kommer ett
visst belopp för likvidering av det
s. k. Daweslånet). De senare
annuiteterna, beräknade så, att
de skola täcka de
skadeståndsbe-rättigade staternas
krigsskulds-betalningar till För. Stat., skola
1966—85 uppgå till c:a 1,700
millioner riksmark per år och
under vart och ett av de tre sista
åren till c:a 900 millioner. I
hän
delse För. Stat, eftergiva något
av sina fordringar, skola dessa
belopp sänkas. Medlen till
skade-ståndsbetalningarna skola tagas
dels från vissa inkomster av de
tyska järnvägarna, dels från
tyska riksbudgeten. Annuiteterna
uppdelas i tvenne delar, därav en
”ovillkorlig” om 660 millioner
riksmark årligen, som under alla
omständigheter skall utgå;
större delen av detta belopp skall
tillfalla Frankrike, som räknar
med att genom
”kommersialisering” därav skaffa medel för
inlösning av en del av de för de
krigshärjade provinsernas
rekonstruktion upptagna lånen; för
betalningen av den återstående,
”villkorliga” delen kan Tyskland
ev. erhålla ett moratorium av
högst två år; denna möjlighet
ersätter Dawesplanens
transferskydd. Systemet med
skadestånds-betalningar i form av
natura-leveranser skall avvecklas under
de närmaste tio åren. För
ombesörjande av de med
skadestånds-betalningen förenade
finansoperationerna skall upprättas ett
internationellt bankinstitut
(Ban-que des règlements
internatio-naux), vari de i S. intresserade
ländernas centralbanker skola
inträda som aktieägare. Banken,
som i viss utsträckning även skall
utöva vanlig bankverksamhet,
skall ersätta Dawesplanens
”ska-deståndsagent” och
”transferkommitté”; den främmande
kontrollen över Tysklands finanser skall
upphöra, och någon direkt
förbindelse mellan
skadeståndskom-missionen och Tyskland kommer
ej längre att äga rum. -—- För
dryftande av Youngplanen, som
ännu ej ratificerats av de i S.
intresserade staternas regeringar,
samlades aug. 1929 en konferens
i tlaag. Efter långvariga
förhand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
