Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostadsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Bostadsfrågan
404
kes det bostadsbyggnadsprogram,
som 1919 uppställdes i England
och närmast gick ut pä, att
kommunerna och vissa
allmännyttiga företag skulle med
subvention av staten åstadkomma
inemot en halv million nya
enfamiljshus under de närmaste
åren. Programmet har blott till
en del kunnat förverkligas. Vid
mitten av 1921, då den svåra
finansiella situationen nästan
avklippte den statliga
byggnadsverksamheten, hade fullbordats
omkr. 150,000 arbetarbostäder av
mönstergill beskaffenhet, till stor
del belägna i s. k.
trädgårdsstäder. I Sverige ha 1915—19
stads-kommunerna för bostadsnödens
avhjälpande uppoffrat över 68
mill. kr. i form av
tomtupplåtelser, lån och lånegarantier, direkta
understöd och egen
byggnadsverksamhet. Staten har 1917—20
bl. a. anvisat 19,5 mill. kr. såsom
byggnadsbidrag utan
återbetal-ningsskyldighet. 1922 års riksdag
beviljade till främjande av
bostadsproduktionen, i främsta
rummet till ökning av statens
år 1920 inrättade
bostadslåne-fond, 11,5 mill. kr. Lån ur
fonden skulle utlämnas på i
huvudsak samma billiga villkor
som dittills, men däremot skulle,
med hänsyn till
byggnadskostna-dernas starka nedgång under den
senaste tiden, statsbidrag utan
ränte- och
återbetalningsskyldig-het i allmänhet ej vidare komma
att beredas byggnadsföretagare.
— Detta beslut innebar ett steg i
riktning mot avveckling av
statens, av kristidsförhållandena
framtvingade, direkta ingripande
på B:s område. Ett annat och
ännu betydelsefullare steg är
upphävandet av den sedan år
1917 gällande hyr ess
teg-ringslagen. Genom denna lag
begränsades bl. a. husägarnas
uppsägningsrätt och ställdes
hyresprissättningen till
undvikande av oskälig hyresstegring
under kontroll av särskilda
hyresnämnder. Såsom skäl för
hyresstegringslagens upphävande
anfördes i första rummet, att
endast därigenom den privata
bostadsproduktionen kunde
väckas till liv, och det betonades
även, att övergången till fri
hyresmarknad lättast skedde
under en depressionsperiod med
sjunkande byggnadskostnader
och minskade bostadsanspråk.
Häri ligger dock otvivelaktigt
en fara så till vida, att vid
de ”infrusna” lägenheternas
frigivande den nedåtgående
strömmen kan antagas bliva vida
starkare än den uppåtgående och
därigenom trycket på
smålägenheterna än starkare än förut, med
åtföljande faror för abnorma
hyresstegringar och utträngande
till de sämsta bostäderna av de
ekonomiskt svagaste, i första
hand barnrika familjer. Som
motvikt häremot har man
planerat å ena sidan att genom
stegrad byggnadsverksamhet från
städernas, särskilt storstädernas
sida (bl. a. anslag å 6 mill. kr.
1922 av Stockholms stad), öka
den ytterligt knappa tillgången
på smålägenheter, å den andra
att genom överflyttande till
den permanenta hyreslagen (av
1907) av vissa bestämmelser
ur den provisoriska
hyressteg-ringslagen i görligaste mån
säkerställa hemmets trygghet och
bestånd, även när det, som för
flertalet mindre bemedlade i
städerna, blott utgöres av ett eller
ett par små rum i ett hyreshus.
Att B: s lösning icke lämnats åt
sig själv utan fastslagits som en
av statens och kommunens främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
