Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65.3
Brunn—v. Brunn
654
B. är föga bevarat. I medeltidens
borgar och befästa städer var B.
givetvis av utomordentlig
betydelse för stadens och borgens
förseende med vatten under de
talrika belägringarna, den gavs
en dominerande plats på torget
eller borggården och erhöll en
ofta mycket rik konstnärlig
utsmyckning. Såväl från
medeltiden som 1500- och 1600-t.
finnas, särskilt i Tyskland, en rad
monumentala B. bevarade. De äro
av två huvudtyper, antingen ett
mindre brunnskar med
överbyggnad för upphissning av vattnet
eller också en större bassäng med
i mitten uppstående, vanligen
rikt skulpturprydd pyramid,
varifrån vattnet på olika sätt
genom rör ledes ned i bassängen.
Exempel på den förra typen är
Venusbrunnen i Kolmar, på den
senare ”Der schöne Brunnen” i
Nürnberg, utförd vid 1300-t:s
slut av Heinrich Parler d. y., och
Mosesbrunnen i Di jon med
skulpturer av Claus Sluter från
samma tid (se ill. till Di jon).
Renässansen och barocken
medförde, särskilt i samband med
uppkomsten av stora park- och
trädgårdsanläggningar, en ny
utveckling av B., varvid man i främsta
rummet utnyttjade vattnets
dekorativa egenskaper i form av
sprinchrunnar eller fontäner,
Brunn på Dogepalatsets gård, Venedig.
Tyska brunn i Stockholm.
vilka utgjort viktiga uppgifter
för arkitekter och skulptörer in i
våra dagar (se Fontän).
Samtidigt fortsatte man emellertid
att bygga monumentala B. för
praktiska ändamål. Sådana äro
t. ex. brunnen på
Brunkebergs-torg (ursprungligen på
Stortorget) och Tyska brunn i
Stockholm, bägge uppförda vid
1700-t:s slut av Erik Palmstedt. Av
äldre svenska brunnar är den
märkligaste den överbyggda
brunnen på Kalmar slotts borggård,
ett synnerligen vackert arbete
från 1500-t:s slut av Roland
Mackle.
Brunn, socken i Älvsb. L, jämte
Timmele, Vist och Ulricehamns
stadsförsamling pastorat i Skara
stift. 630 inv.
v. Brunn [bronn],
Heinrich, f. 1822, d. 1894, tysk
arkeolog och konsthistoriker,
professor i München 1865, direktör
för glyptoteket därstädes 1888,
vistades tidigare länge i Rom.
B:s verksamhet fick
grundläggande betydelse genom
införandet av den stilistiska analysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
