Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnotit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Carnotit—Carolina
1054
ningsminister 1848. Efter
statskuppen 1851 stud C. i ständig
oppusitiun mot kejsardömet. — 4.
Marie F r a n g o i s S a d i C.,
f. 1837, d. 1894, den föregåendes
son, franska republikens 4:e
president, tillhörde republikanska
vänstern och var 1889—81
medlem av Ferrys kabinett.
Finansminister 1885—86, blev han 1887
republikens president. C. ingrep
föga i de parlamentariska
striderna men sökte befästa den
republikanska statsformen,
särskilt genom sitt ingripande mot
general Boulanger och sin
försonliga kyrkopolitik, som vann
påven för republiken. Vid ett
besök i Lyon blev C. mördad av
en italiensk anarkist.
Carnoti’t, ett jordartat, gult
mineral, bestående av
kalium-uranvanadinat, funnet i
sandstenar i Colorado, För. Stat. C.
håller c:a 60 % uranoxid och är
en viktig radiummalm.
Ca’ro, Heinrich, f. 1834, d.
1910, tysk kemist, en av de mest
betydande inom tysk
färgämnes-kemi på 1870-t., från 1868 en av
ledarna för Badische Anilin- und
Sodafabrik, upptäckte en mängd
färgämnen, bl. a. eosin.
Carol, rumänisk konung. Se
Karl.
Carole [karå’l(a)l, gammalt
fr. ord, som betecknar ringdans
med sång. Sångdanser omtalas i
Frankrike redan på 500-t.; från
800-t. finnes bevarat ett
fragment av en dansvisa, och på
1100-t. nämnas mycket ofta
caro-les 1. chansons de carole (se
C h a n s o n). Dansen utfördes av
kvinnor 1. av både män och
kvinnor, sången av ”fördansaren” 1.
”försångaren”. Visans strof
bestod vanligen av två versrader av
episkt innehåll, följda av en
lyrisk refräng, i vilken alla de
dansande instämde. I C. har man
velat se ursprunget till balladen
(se d. o.).
Caroli’na, förk. för C o n s t i
-tutio eriminalis
Carolina (se d. o.).
Carolina [kærola’jnal, namn
på två stater i För. Stat.,
Nord- och Syd-Carolina,
belägna utmed Atlantens kust
n. om Florida-halvön. Landet
upptäcktes av G. Caboto 1497.
15 år senare togs det i
besittning för Spaniens räkning, men
kolonisationen tog ej fart,
förrän den engelske konungen Karl
II 1663 gav några engelsmän
koncession på området. Denna
koncession återköptes 1729 av
engelska kronan, som nu delade
landet i två kolonier, vilka efter
det amerikanska frihetskriget
in-gingo som stater i den
nordamerikanska unionen. — 1.
Nord-Carolina gränsar i
n. till Virginia, i ö. till Atlanten,
i s. till Syd-Carolina och Georgia,
i v. till Tennessee. Dynkust med
få inskärningar och hamnar.
Trakterna närmast innanför
kusten äro låga och stäppartade,
men landet höjer sig mot v. och
de västligaste delarna fyllas
av Alleghanybergens s.ö.
sluttningar. Högsta toppen, Black
Dome, når 2,000 m. ö. h.
Huvudnäring är åkerbruk, särskilt odlas
bomull och tobak, samt i
bergstrakterna fruktodling.
Bomullsindustrin är betydande. Utmed
kusten är fiske en viktig näring.
Huvudstaden Raleigh ligger i det
inre av landet. 135,770 kvkm.
2,560,000 inv., därav 12,000
indianer och 760,000 negrer. — 2.
Syd-Carolina gränsar i n.
till Nord-Carolina, i ö. till
Atlanten. i s. och v. till Georgia.
Till sin natur är C. en direkt
sydlig fortsättning av Nord-
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
