Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cork Harbour ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
Cornelius
1428
Pierre Corneille. Stick av M. Lasne.
Pierre C., f. 1606, d. 1684,
fransk dramatiker. Efter att ha
framträtt med Mélite (1629) och
andra komedier av en viss
realistisk anstrykning, tragikomedin
Clitandre och tragedin Médée, en
bearbetning av Seneca, fann C. i
Cid (1636) sin egen stil, som blev
grundläggande för det
franskklassiska dramat. Skådespelet
återgår på ett spanskt original
av Guillén de Castro (se d. o.),
men av det brokigt
sammanhangslösa krönikespelet har C.
gjort en fast byggd tragedi, där
tyngdpunkten är förflyttad från
de yttre händelserna till
själslivets område. För den nybildade
Franska akademin var C:s smak
alltför litet regelrätt och den
fördömde, på Richelieus tillskyndan
och kanske icke utan politiska
motiv, hans Cid. I själva verket
gör sig också det spanska
inflytandet, som sedan ånyo direkt
framträdde i lustspelet Le
men-teur (1642; se de Alarcön y
M e n d o z a), gällande hos honom
som en dragning åt det
romantiska. Följden av akademins
ingripande visade sig i C:s
följande tragedier — Horace, Cinna
(bägge av 1639 och med antikt
motiv) och Polyeucte (1640; en
martyr historia) — såväl i
motivvalet som i ett strängare
iakttagande av ”reglerna”, särskilt de
tre enheterna (se Drama).
Striden mellan plikt och böjelse
är i olika variationer temat både
i Cid och i dessa dramer, och här
framträder klart det resonerande,
intellektuella drag, som sedan
blev utmärkande för det
klassicistiska dramat. C. upptogs
visserligen 1647 i akademin men
framträdde alltmera sällan, och
då med svaga arbeten, och
framlevde sina sista år helt
undanskymd av sin efterföljare och
motsats, Racine. — 2. Thomas
C., f. 1625, d. 1709, den föreg:s
broder, författare till Timocrate
(1656) och ett 40-tal andra
tragedier samt till
språkvetenskapliga och encyclopediska verk.
Corne’lius, biskop i Rom 251
—52, dog i landsförvisning under
kejsar Gallus 253; blev sedermera
kanoniserad. Se vidare N o va•
t i a n e r.
Cornelius, Karl Alfred, f.
1828, d. 1893, kyrkohistoriker,
1862 professor i Uppsala, 1884
biskop i Linköping. Utgav ett
flertal teologiska arbeten,
särskilt kyrkohistoriska, bland dem
Handbok i svenska kyrkans
historia (1867), Svenska kyrkans
historia efter reformationen
(1887) och Kristna kyrkans
historia, 7 dir (1889—91).
Corne’lius. 1. Peter C., f.
1824, d. 1874, tysk tonsättare,
komponerade flera operor,
däribland Barberaren i Bagdad, och
dessutom en del av varm känsla
inspirerade sånger, t. ex. Bra/ut-
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
