Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cronstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1481
Cronstedt—Crookes
1482
att kapitulera och hölls till
krigets slut fången på S:t Helena.
Cronstedt, svensk-finländsk
ätt, adlad 1687, friherrlig 1719,
en gren, C. till Fullerö, grevlig
1731. — 1. Jakob C., f. 1668,
d. 1751, greve, riksråd,
landshövding, samlade ett stort bibliotek,
som numera förvaras i Uppsala
universitetsbibliotek. — 2. K a r 1
C., f. 1672, d. 1750, den förres
broder, frih., generallöjtnant,
deltog i Karl XII:s fälttåg,
bidrog som Stenbocks
artilleribefälhavare till dennes seger vid
Gadebusch 1712 och blev 1716
chef för svenska artilleriet, som
han i hög grad förbättrade. -—•
3. Karl Johan C., f. 1709, d.
1779, son till C. 1, greve,
arkitekt, ämbetsman, överintendent
1743, president i
Kammarrevisionen 1767, i Kammarkollegium
1769. Som ledare av
slotts-bygget och andra offentliga
byggnadsföretag fullföljde han
sina föregångares, särskilt
Hårle-mans planer. Bland hans
självständiga arbeten märkas
Drottningholms teater (1764—65). —
4. Axel Fredrik C., f. 1722,
d. 1765, bergmästare, ansedd som
grundläggare av modern
mineralogi och geognosi. C. upptäckte
metallen nickel och var den
förste, som gjorde en planmässig
kvalitativ kemisk undersökning
av mineral. Inom mineralogin
fäster C. i motsats till Linné och
Wallerius huvudvikten vid
mineralens kemiska sammansättning,
ej vid deras yttre egenskaper.
Sina rön framlade C. i arbetet
Försök till mineralogie eller
Mineralrikets uppställning (1758). —
5. Johan Adam C., son till C. 3,
f. 1749, d. 1836, greve,
generallöjtnant, var under finska kriget
1808—09 chef för
Savolaksbriga-den och utmärkte sig i slagen vid
Revolaks, Lappo och Alavo.
Sårad i det sistnämnda, kunde han
1809 blott tidvis föra befäl. 1810
—17 var C. landshövding i
östergötl. 1. — 6. Karl Olof
C., f. 1756, d. 1820, greve,
vice-amiral, vann stor berömmelse i
Gustav III:s ryska krig. I
spetsen för en mindre eskader
förenade sig C. efter ”Viborgska
gatloppet” med arméns flotta och
vann såsom Gustav III:s
flaggkapten den lysande segern vid
Svensksund (9 juli 1790).
Utnämnd till generaladjutant, blev
C. även statssekreterare för
sjöärenden, en post, som han på
grund av hertig Karls onåd
förförlorade 1792, men återfick vid
Gustav IV Adolfs
regeringstillträde 1797. På grund av en
konflikt med amiral Wachtmeister
erhöll C. plötsligt sitt avsked
som regeringsledamot 1801 och
sändes som kommendant till
Sveaborg. Missnöjd häröver
började C. sympatisera med det
finländska parti, som önskade
Finlands förening med Ryssland.
Tillsammans med F. A. Jägerhorn
genomdrev C. Sveaborgs
skymf-liga kapitulation (se
Sveaborg). Ovisst är, om hans
handlingssätt dikterats av feghet,
finländsk separatism eller ryska
mutor.
Crookes [kroks], sir
William, f. 1832, d. 1919, engelsk
kemist och fysiker. 1861
upptäckte han grundämnet tallium,
1874 uppfann han radiometern
och studerade 1879
katodstrål-ningen i s. k. Crookes’ rör
(se d. o.). Med denna strålning
trodde han sig hava funnit ett
fjärde aggregati onstillstånd,
nämligen ”strålande materia”.
Han ägnade sig även åt
undersökningar av radiumstrålningen.
C. skrev vidare flera arbeten om
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
