Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk litteratur - Dansk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Dansk musik
100
skap. 1870-t:s främsta
konstnärer äro den subtile psykologen
J. P. J a c o b s e n och lyrikern
Holger Drachmann.
Under 1880-t. inträder en
reaktion mot brandesianismen med
romantiska och nationella motiv
hos Drachmann och en Schillersk
etisk realism hos Karl G j
eller u p. Decenniets mest
betydande författare äro f. ö. H e
r-m a n B a n g, en virtuos,
impressionistisk berättare med än
sarkastisk, än resignerat
melankolisk grundton, och Henrik
Pontoppidan, som i tre stora
romaner (Det forjættede Land,
Lykkeper, De dödes Rige) hållit
dom över sin samtid. Realismen
blomstrar emellertid långt in på
1890-t. med de köpenhamnska
dekadensdiktarna Gustav E
s-m ann och Peter Nansen
m. fl. Den franska
symbolismen började vid denna tid få
anhängare även i D., och några
av 1890-t :s mest karaktäristiska
författare äro lyrikerna V i g g o
Stuckenberg, Sophus
Claussen och den till
katolicismen omvände J o h : s
Jörgen s e n. Kraftigare blir emel- (
lertid reaktionen mot
europeis-men och materialismen omkring
sekelskiftet med utgångspunkt
dels i Jakob Knudsens
grundtvigskt färgade etiska och
folkliga diktning, dels i
hem-bygdsskildringen hos S k j o 1 d
-borg, A a k j æ r, A n d e r s e
n-N e x ö och senare Thorkild
Grav lund samt slutligen i
J o h : s V. Jensens
författarskap, som till sin tendens utgör
en protest mot esteticismen och
en hyllning till verklighetens
poesi. Under det 20 :e årh. har
framför allt lyriken blomstrat.
Dansk musik. Äldsta bevarade
spår av musiklivet i forntiden
utgöra egendomliga lurar från
bronsåldern. Den historiska
perioden i D. begynner jämförelsevis
sent; den äldsta upptecknade
folkvisan går ej längre tillbaka
än till c:a 1300. Under
medeltiden härskade inom
kyrkomusiken den gregorianska
kyrkosången, som under reformationstiden
började undanträngas av de
lutherska koralerna. Den
världsliga musiken omhuldades vid
rid-darhoven och utövades av lekare
(se d. o.), ofta av tysk 1. fransk
nationalitet. Från Kristian II och
en lång tid framåt var
musikintresset huvudsakligen
representerat vid konungens hov; till en
början idkades där övervägande
vokalmusik, men småningom fick
instrumentalmusiken större
inflytande, och tidvis funnos ganska
stora hovkapell. 1688 byggdes ett
hovoperahus, som dock nedbrann
f. å.; 1702 upprättades en ny
operateater, på vilken franska och
italienska sällskap spelade. På
1730-t. drogs intresset mera åt
de offentliga konserterna, men på
1740-t. återfick operan sin
betydelse; nu uppfördes förnämligast
italiensk musik, en tid under
ledning av ingen mindre än Chr. W.
Gluck. Under Fredrik V
omhuldades den franska operan och
baletten, men, sedan såväl den
franska som italienska operan
under 1770-t. råkat i förfall,
arbetade sig den tyska operan
(Naumann) fram, och även
konsertmusiken lyftes på ett högre
plan (på 1780-t. introducerades
t. ex. Haydn). Först i början av
1800-t. gjorde sig nationella
krafter mera märkbara i D.
Härvid framträdde de båda tyskfödda
musikerna Weyse och Kuhlau,
den förre med romanser och
fosterländska folksånger, den senare
med opera- och
instrumental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
