Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delegera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Delegera—Delfoi
194
misk lagstiftning. — Se
även Österrike-Ungern.
Delege’ra (lat. dele’gere),
be-f ullmäktiga.
Delescluze [doläkly’s], Louis
Charles, f. 1809, d. 1871,
fransk journalist och
revolutionär, krigsminister och en av
ledarna för Pariskommunen (se
d. o.).
De’let, fi- Teili, ett från öar
tämligen fritt farvatten mellan
Östersjön och Bottniska viken
genom den åländska skärgården
ö. om Åland.
Deletä’r (grek. delete’rios),
skadlig (för hälsan), giftig.
De’lfi, lat. De’lphi, grek.
Delfoi (se d. o.).
Delfi’ner, Delphi’nidae, en
fam. i alla hav representerade
Tandvalar, med ryggfena och
vanligen talrika, likformiga
tänder i båda käkarna. Den vanliga
delfinen 1. springaren,
Delphi’nus de’lphis, har utdragen
nos, ”näbb”, är vanl. ovan svart,
på sidorna gråaktig med
strimmor, under vit. Lever av fisk,
förekommer i flock och följer ofta
fartygen. N. halvklotets flesta
hav; vid Skandinaviens kuster
dock sällan anträffad (en gång
i Bohuslän). -—■ Tumla ren,
Plwcae’na phocae’na, har kort
nos, är ovan svart, på sidorna
ljusare, på buken vit. Fiskätare.
Då tumlaren går upp i
vattenytan för att andas, synes den
bågböjda ryggen med den höga,
breda ryggfenan i en rörelse, som
ger intryck av att djuret slår en
volt i vattnet. Lever i små flockar,
framför allt vid n. Atlantens
kuster, där den ofta intränger i
Springare. Längd l,s—2,3 m.
7. — Le x. III. Tr. 26. 7. 23.
Tumlare. Längd 1,5—l,s m.
floderna. Vandrar på våren in i
Östersjön, på hösten ut, och är
det enda valdjur, som konstant
tillhör Sveriges fauna. -— Till D.
höra även bl. a. grindval,
späck-huggare, vitnos släktet, öresvin.
Delfinryggen,
Nordatlantiska ryggen, långsträckt
upphöjning på Atlantens botten
mellan Azorerna och ön S:t Paul.
D., som i allmänhet ligger 2,800
—3,500 m. under havsytan,
omges på båda sidor av djuphav
(4,500—6,000 m.) och fortsättes
s. om ekvatorn efter ett kort
avbrott av
Challengerryg-gen, Sydatlantiska
ryggen.
Delfoi [de’llfåj], forngrekisk
stad i landskapet Fokis med
Apollontempel och berömt orakel;
platsen för de pytiska
spelen (se d. o.). D. var bebott
redan i mykensk tid. Det ligger
uppe i bergsluttningarna n. om
Fokis’ enda större slätt, ”det
heliga landet”, vid foten av
Parnassos. Stället blev föremål för
mytbildning redan i äldsta tid.
Det betraktades som Greklands
och världens medelpunkt.
Home-ros kallar det Pyto, senare härlett
av Pyton, en drake, som Apollon
besegrat. Ett förbund av
kringboende stater, amfiktyoner (se
d. o.) hade i historisk tid vården
av helgedomen om hand. 548 f.
Kr. brann det gamla
Apollon-templet men restes i långt större
prakt; efter ett jordskalv 373 f.
Kr. ombyggdes det ånyo,
övergrepp från foker samt Sullas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
