Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dorval ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Dou
476
F. M. Dostojevskij. Målning av V. Perov.
som tvungo honom till en rastlös
litterär produktion. I denna ha
fängelsetidens intryck, dess
beröring med lidande och brott, satt
djupa spår. Omedelbart återgivas
de i Sapiski is mjortvago doma
(1861—62; Döda huset, 1913),
men de ha även starkt färgat
Prestuplenie i nakasanie (1866;
Raskolnikov, 1884, Brott och
straff, 1922), som grundläde D:s
europeiska rykte. I
huvudpersonen i Idiot (1868; Idioten, 1919
—20) har D. i viss mån skildrat
sig själv och samtidigt
förkroppsligat sitt mänsklighetsideal, en i
medlidandet helt uppgående, till
ytterlighet självuppgi vande och
ödmjuk, naiv och uppriktig
människa. Typen återkommer även
i D:s sista stora roman, Bratia
Karamasovy (1879—80;
Bröderna Karamasov, 1918—19), en
utomordentligt brett anlagd och
djupgående skildring av ryskt
själsliv, vari D. sökte inlägga
hela sin världsåskådning. Av
hans övriga verk kunna nämnas
Bjäsy (1871; Onda andar, 1918
—20) och Dnevnik pisatelja (En
skriftställares dagbok, i urval på
sv. 1915), som D. utgav från
1873, först som följetong, sedan
som självständig tidskrift. —
D:s åskådning utvecklades efter
deportationstiden alltmer i
ortodox och konservativ riktning.
Lidelsefull slavofil, såg D. i
Ryssland räddningen undan den
enligt hans mening av förfall
hotade västeuropeiska kulturen,
vars radikalism han bekämpade
liksom den därav påverkade
ryska nihilismen. Mot dessas
egoistiska och ateistiska livssyn
satte han det kristna
ödmjuk-hetsideal, han bl. a.
förkroppsligat i Idioten. — Som
romanförfattare är D. en av
världslitteraturens största, framför allt
som psykolog. Sin främsta styrka
har han i skildringen av sjukliga
och abnorma själstillstånd. Han
har som ingen annan fördjupat
sig i det mänskliga lidandet och
gått till botten av
människosjälens avgrunder. Men han är ingen
kall iakttagare, som de samtida
franska naturalisterna, utan
genomträngd av medlidande, och i
främsta rummet röra sig hans
böcker kring moraliska problem,
skuld och ansvar. Formellt lida
särskilt hans sista romaner av
det oerhört breda och
detaljerande skildringssättet och den svaga
kompositionen, men de enstaka
scenerna äro givna med visionär
kraft. På den europeiska
litteraturen har D. sedan 1880-t. utövat
ett djupgående inflytande,
särskilt i Tyskland och de nordiska
länderna, på senare tid även i
Frankrike.
Dou [dan], Ger ar d, f. 1613,
d. 1675, holländsk målare,
verksam i Leiden. D. var 1628—1631
lärjunge till Rembrandt och
utbildade under inflytande av
denne sin stil, som kännetecknas
av en rik och harmonisk kolorit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
