Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dühring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Dykaresjuka—Dykeri
608
Dykare (t. h.) med larv (t. v.).
fiskar. Av de talrika svenska
arterna må nämnas DyWscus
mar-ginaTis, en stor (30—35 mm.),
olivgrön form med halssköld och
täckvingar gulkantade.
Dykaresjuka. Efter arbete på
10 m:s eller större djup få
dykare ofta stickningar och klåda i
huden, vilka dock lätt botas
genom ingnidning med kamfersprit.
Vida farligare äro följderna av
en alltför snabb uppstigning och
därav förorsakad hastig
tryckminskning. En meters stigning
per minut är maximum. Följder
av en alltför hastig uppstigning
från större djup äro öronvärk och
dövhet, blödningar och
förlamning; ofta träffas dykaren strax
efter uppstigningen av hj
ärtförlamning, varav döden följer.
Dykarklocka, se D y k e r i.
Dykdalb (fr. duc d^lbe,
efter uppfinnaren, hertigen av
Alba), en över vattenytan nående
pelare, bestående av i sjöbottnen
nedslagna pålar, sammanhållna
av järnband. Användes bl. a. till
förtöjning av fartyg.
Dykeri. En människa kan ej
utan särskilda anordningar för
lufttillförsel uppehålla sig under
vattenytan längre tid än ett par
minuter. För arbeten, som kräva
längre uppehåll, konstruerades
redan i forntiden
dykarklocka n, ett klockformigt, nedtill
öppet kärl, som nedsänktes i
vattnet, varvid den i klockan
för
tätade luften utestängde vattnet
och tillät arbetare att inuti
klockan utföra arbeten.
Konstruktionen föll sedan i glömska till
början av 1500-t. men har från
denna tid undergått fortskridande
förbättringar. Klockor av
betydande dimensioner med plats för
ett helt arbetslag och utrustade
med anordningar för förnyande
av luften, med telefon och
verktyg, användas numera ofta vid
byggnadsarbeten under vatten.
För att bereda dykaren större
rörlighet uppfanns omkr. 1800
dykardräkten, som i sin
vanliga form består av en i ett
enda stycke tillverkad dräkt av
vattentätt tyg, tätt åtslutande
omkring handlederna, över
huvudet bäres en mot dräkten
fast-skruvad hjälm med ett antal
glasför sedda öppningar jämte
luftslang och ventil för
bortledande av förbrukad luft.
Dessutom brukar hjälmen förses med
telefon 1. talslang. Den dykaren
medelst pump tillförda
luftmängden uppgår till 60 1. per minut
-j- 6 1. för varje meters
vattendjup. För att ge dykaren lämplig
vikt förses skodonen med tjocka
sulor av bly; dessutom finnas på
bröstplåten krokar, i vilka man
kan hänga blytackor. En dykare
måste vara mycket varmt klädd,
enär temperaturen på större djup
ej överstiger 4° C. Luftpumparna
äro visserligen dimensionerade
för 80 a 100 m., men dykare
uthärda vanligen ej större djup än
40 a 50 m. I klart vatten kan en
dykare i allmänhet reda sig utan
extra belysning på 40 m:s djup;
för andra fall användas elektrisk
strålkastare. — Nyare
dykarut-rustningar sakna luftledning och
pump. I en korg på ryggen bär
dykaren stålcylindrar, fyllda med
komprimerad syrgas, och
kalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
