Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efendi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Effacera—Efor
712
till världens sju underverk. —
Lysimakos, konung av Trakien
vid Alexanderrikets delning,
flyttade staden från templet längre
norrut. Från detta
hellenistiskt-romerska E. äro storartade
anläggningar, hamn, torg,
stadsmurar o. s. v., kända genom
utgrävningar. Vid medeltidens
början förstördes E. genom
plundringar och jordskalv.
Efface’ra (fr. effacer),
utplåna, fördunkla, ställa i skuggan.
Effe’kt (lat. effe’ctus, av
effi’-cere, verka), verkan, intryck.
Plur. effekter användes om
tillhörigheter (t. ex. reseffekter)
och värdepapper. — Mek.
Arbetsförmåga, det arbete, som
uträttas på tidsenheten. I det
absoluta måttsystemet är enheten
för E. 1 erg/sek., men av
praktiska skäl använder man oftast
en större enhet, 1 watt = 1
joule/sek. = 107 erg/sek. I
tekniken begagnas jämsides watt,
meterkilogram/sek. och
hästkraft. Jfr Arbetsförmåga
och Elektriska
måttsenheter. -— I förbindelse med
personnamn detsamma som
fenomen, t. ex. Einsteineffekt. —
Effe’ktfaktor, se Fas. —
E f f e k t i’ v, verksam, som
medför verkan. — Effektivit e’t,
verkan. — Effektiv
strömstyrka, se Elektrisk
ström. — Effe’ktkol,
båg-lampskol, impregnerade med
vissa metallsalter. — E f f e k
-t u e’ r a, utföra, verkställa.
Effemine’rad (fr. efféminé, av
lat. fe’mina, kvinna),
förkvinn-ligad, fruntimmersaktig.
van E’ffen, Justus, f. 1684,
d. 1735, holländsk publicist,
utgav flera tidskrifter, de flesta på
franska, ss. Le Misanthrope, som
efterbildats av Dalin i Then
Swänska Argus.
Effervesce’ns (av lat. eæ, ur,
och ferve’scere, sjuda), häftigt
bortgående av gaser ur vätskor,
t. ex. kolsyra ur en nyss öppnad
vichyvattenflaska.
Effleurage [eflöra’j] (av fr.
effleurer, skrubba), se
Massage.
Effloresce’nser (av lat.
efflo-re’scere, uppblomstra),
kristall-gyttringar, särskilt sådana, som
bildas vid kristallisation av
saltlösningar på ytan av berg- och
jordarter, då dessa utsättas för
luftens inverkan.
Effusfva bergarter (av lat.
effu’sio, utgjutning), se
Yt-bergarter.
Efo’d i G. T. förekommande
ord med skiftande betydelse,
använt dels i sammansättningen
linne-efod, vilket betecknar
den för prästerna speciella
dräkten, dels i den enkla formen, då
det brukas om ett föremål, som
gärna samordnas med
”husgudar” (Dom. 17: 5, 18: 14 ff.;
Hos. 3:4) och i 1 Sam. 23 och
30 skildras ss. ett
orakelförmed-lande föremål. Det troliga synes
vara, att här är fråga om något
slags gudabild. I G. T:s yngre
skikt (Prästkodex i 2 Mos. 28)
föreligger slutligen ett slags
sammansmältning av de båda
betydelserna. Här betecknar
nämligen E. en (ss. ett praktstycke
beskriven) del av översteprästens
ämbetsdräkt, vilken i en
ytterligare vidfästad ”bröstsköld”
uppbar det heliga lottoraklet.
Efor [efå’r] (grek. e’foros),
titel på de högsta ämbetsmännen
i Sparta och andra forngrekiska
stadsstater. Urspr.
uppsynings-män blevo de fem eforerna
småningom konungamaktens
arvtagare i allt utom militärbefälet.
De valdes årligen av och bland
de fria medborgarna.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
