Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Eldning
830
t. ex. skola de stora luckorna
vara stängda, och luften beredas
tillträde genom de smärre
dragluckorna. Lufttillförseln
åstadkommes vid normal E. med
naturligt drag (se Drag), men
vid forcerad E. måste konstlat
drag tillgripas. Detta är oftast
fallet vid ångpannor ombord på
fartyg. Luften kan därvid
medelst en fläkt tryckas in i
askrummet, men genom det
övertryck, som därvid uppkommer i
eldstaden, kan elden slå ut ur
eld-stadsluckorna, då dessa öppnas.
Denna olägenhet kan avhjälpas
genom att man med fläktar
åstadkommer ett visst övertryck
i eldrummet, till vilket tillträde
i så fall måste beredas genom en
luftsluss. På handelsfartyg
användes ibland ett system, vid
vilket rökgaserna medelst en fläkt
utsugas ur eldstaden och pressas
upp i skorstenen. På småbåtar
och lokomotiv användes
ångbläs-ter (se B läs ter rör).
Strål-sugare för ånga, s. k. sötare,
ap-terade i skorstenen, äro
olämpliga, emedan de förbruka c: a
10 % av ångmängden, under det
att en fläkt endast tar c:a 1 %
av effekten. Anordnas dessutom
fläkten sä, att den insuger luft
från det fria och pressar upp den
i skorstenen, vinner man
dessutom den fördelen, att fläkthjulet
ej utsättes för de heta, frätande
rökgaserna. — Förvärmning av
luften har länge praktiserats vid
metallurgiska ugnar, där man
eftersträvat en hög
förbrännings-temperatur (se
Varmapparat, Regenerator och
Re-kuperator). Vid
ångpannean-läggningar har man även
börjat förvärma förbränningsluften
(t. ex. Ljungströms
luftförvär-mare) till c:a 150°, varvid
rökgaserna, sedan de lämnat
eld
staden, avge en del av sitt
värmeinnehåll till luften. —
Undanskaffande av
förbränningsprodukterna. Rökgaserna bortföras
i den mån frisk luft tillföres
bränslet. De fasta
förbränningsprodukterna, askan, förhålla
sig olika, beroende på
temperaturen i eldstaden och askans
kemiska beskaffenhet. Vid
långsam förbränning och låg
temperatur (t. ex. vid kamineldning
med kol och vid vedeldning)
bildar askan ett luckert pulver,
som utan svårighet faller igenom
rosten ned i asklådan. Är
temperaturen högre, sintra
askpartiklarna ihop och bilda slagg,
som i sammanhängande kakor
täcker rosten och hindrar luften
att strömma igenom. Vid
slagg-n i n g utrakas slaggen ur
eldstaden, och mellan slaggningarna
måste man med en renskrok göra
hål i slaggen. — Kontroll av
eldningens ekonomi. Rökens
utseende anger stundom, om tillförseln
av förbränningsluft varit riktig.
Tjock, svart rök tyder på
ofullständig förbränning, men vid E.
med vissa bränslen, t. ex. koks, är
röken även vid ofullständig
förbränning tunn och genomskinlig.
Genom analys av rökgaserna (se
Gasanalys) kan E. noga
kontrolleras. Numera finnas
gasana-lysapparater, som automatiskt
registrera kolsyrehalten i
rökgaserna. Låg kolsyrehalt tyder på
att lufttillförseln varit för riklig,
medan hög kan betyda såväl att
lufttillförseln varit lagom stor
som för ringa. Registrerar
apparaten även koloxidhalten i gasen,
kan upptäckas, om förbränningen
varit ofullständig. Genom sådana
apparater kan E. bekvämt
kontrolleras och eldarpersonalen kan
genom ett premiesystem göras
intresserad av eldningens ekonomi.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
