Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Elefantdjur
846
och var gång föder blott en unge,
bär två spenar mellan frambenen.
Av sinnena äro hörsel, lukt och
känsel bäst utvecklade. E. äro
intelligenta samt fridsamma, om de
ej retas 1. såras. Födan, som föres
till munnen medelst snabeln,
ut-göres av löv, kvistar, gräs, rötter
m. m.; vatten uppsuges i snabeln
och insprutas i munnen. E. leva
i hjordar i vattenrika områden,
särskilt i skogar men även på
savanner och i bergstrakter. De
kunna uppnå en ålder av 150 år.
E. tämjas, i våra dagar dock blott
den indiska arten, och användas
som drag- och lastdjur, även i
krig (särskilt förr) och på jakt.
De sällsynta ljusfärgade, s. k.
vita, elefanterna hållas på sina
ställen heliga. E. jagas för
elfenbenet, här och där även för
köttet. Tvä nu levande arter.
Afrikanska elefanten,
ETephas africa’nus, når en längd
från snabel- till svansspets av 8
m. och en skulder höjd av inemot
3,5 m. öronen sträcka sig ända
ned på skulderbladen. I snabelns
spets finnas två läppformade
utskott. De främre extremiteterna
bära vardera 5, de bakre 3 hovar.
Betarna äro 2—2,5 m. långa, med
en vikt av 30—90 kg.; den
europeiska marknadens mesta
elfenben fäs av denna art. Den är
numera till stor del utrotad och
träffas endast mellan Tsadsjöns
Mammut. Rekonstruktion.
och Ngamisjöns breddgrader.
Indiska elefanten,
Elephas ma/æimus (1. i’ndicus),
skiljer sig från föreg. bl. a. genom
sin mindre kroppsstorlek, sina
mindre öron, förekomsten av två
framåtvälvda knölar på hjässan,
ett fingerlikt utskott i
snabel-spetsen och 4 hovar på vardera
av de bakre extremiteterna.
Betarna, vilka vanl. saknas hos
honorna, stundom även hos
hanarna, äro blott 1,6 m. i längd, med
en vikt av 20 kg. E. förekommer
på s.ö. Asiens fastland, Ceylon,
Sumatra samt (ev. införd) på
Borneo. — Paleont. Av utdöda
Elephas-arter är den för liv i
kallare områden anpassade
mammuten, Elephas
primi-ge’nius, bäst känd, på grund av
fynd av stundom hela, väl
bibehållna lik, infrusna i Sibiriens
s. k. stenis, frusen jord från
istiden. Levde under pleistocen tid
antagligen i hela n. Europa och
Asien samtidigt med de äldsta
stenäldersfolken. Bilder av
mammut från denna tid ha anträffats
på klippväggar. Tätt långhårig,
brun. Betarna ha bakåtvridna
spetsar och användas som s. k.
fossilt elfenben. Elephas
meridio-naTis var det största
landdäggdjur, som någonsin levat. Höjd
c:a 5 m. Slutet av Europas
tertiär. E. anses härstamma frän
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
Mammut. Fransk grottristning från
äldre stenåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
