Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk kraftstation - Elektrisk kraftöverföring - Elektrisk ljusbåge - Elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Elektrisk kraftöverföring—Elektrisk ström
918
vändandet av
överspännings-skydd. Även hava förbättringar,
särskilt i transformatorernas
konstruktion, bidragit till att göra
dem överflödiga,
överspännings-skydd kunna vara av många slag,
såsom jordning över motstånd för
att avleda statiska
uppladdningar, jordning över gnistgap i serie
med motstånd, elektrolytiska
avledare, induktanser och
konden-satorer. Mot överströmmar
(särskilt kortslutningar)
använ–das strömbrytare, som utlösas av
reläer med en viss fördröjning,
olika för olika punkter, för att
minsta möjliga driftstörning må
uppkomma. Särskilda
anordningar för skydd mot j o r d f e 1
(oavsiktlig förbindelse mellan en
ledare och jorden, t. ex. genom
söndriga isolatorer, fåglar eller
trädgrenar) förekomma ofta. Hit
höra särskilt de olika systemen
för jordning av trefassystems
nollpunkt jämte därpå grundade
apparater för att i kraftstationen
genast signalera (indikera) en
jordslutning på en eller flera av
faserna. — Smärre kraftstationer
utföras stundom helt
automatiska, så att de kunna både
igångsättas och stannas på avstånd
samt endast behöva tillses då och
dä för påfyllning av olja i lager
etc. Vid dessa användas någon
gång asynkrona generatorer, som
bliva billigare men som måste
vara hopkopplade med på samma
nät befintliga synkrona maskiner
för att magnetiseras från dessa.
Elektrisk kraftöverföring, se
Elektrisk
kraftdistribution.
Elektrisk ljusbåge. Sättas
tvenne spetsar av metall 1. kol
mot varandra, och förbindas de
med var sin pol av en elektrisk
strömkälla, så uppstår, om
spetsarna skiljas åt, en E. mellan
dem. Uppkomsten av E.
förklaras så, att den positiva polen,
sedan den blivit upphettad,
utsänder en ström av elektroner,
som under påverkan av det
elektriska fältet ioniserar gasskiktet
mellan spetsarna, som därvid blir
ledande för elektriciteten.
Motståndet i E. är störst vid
strömmens övergång från den positiva
polen till gasen. Temperaturen
blir därför högst vid den positiva
polen, och härifrån utgår
huvudmängden av ljuset. Emellertid
omsättes endast en liten del av
den elektriska energin i ljus, den
största delen i värme.
Elektrisk ström uppstår, om
en elektricitetsmängd förflyttas i
en ledare. Framgår strömmen åt
ett och samma håll, benämnes
den likström; växlar dess
riktning periodiskt, kallas
strömmen växelström. Med en
period menas tiden mellan
tvenne på varandra följande
ögonblick, i vilka strömmen (1.
spänningen) har samma styrka
och riktning. Genereras E. av en
växelströmsgenerator, i vilken
alla spolar samverka, uppstår
enfasström; ha däremot
spolarna kopplats i grupper, har den
genererade strömmen flera
”faser” (tväfasström, trefasström
o. s. v.), som uttagas var för sig.
Faserna äro sinsemellan
förskjutna en viss del av en period (vid
trefasström % period, 1. 120°, om
perioden delas i 360°). Under en
period växlar strömmen (och
spänningen) mellan 0 och ett
högsta, resp, lägsta värde, vanl.
efter en sinusformigt varierande
kurva. På ett mätinstrument
avläses ej strömmens (1.
spänningens) momentanvärden utan den
effektiva
strömstyrkan, resp, spänningen, som
förhåller sig till det högsta mo-
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
