Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrod - Elektrodynamik - Elektrofor - Elektrokultur - Elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921 Elektrodynamik—Elektrolys 922
Elektrofor.
nipplar, så att ombyte av E. i en
ugn ej behöver ske.
Elektrodynami’k, läran om
elektricitet i rörelse och
elektriska strömmars inverkan på
varandra.
Elektrofo’r (av grek. e’lektron
[se d. o.], och foro’s, bärare), en
enkel apparat för framställning
av elektricitet. E. består av en
skiva av glas, harts, vax, ebonit
eller dylikt, som vilar på en
metallskiva T. På ebonitskivan vilar
en annan metallskiva D, försedd
med ett handtag av- isolerande
material. Om skivan D avlyftes
och skivan H göres negativt
elektrisk genom gnidning 1. piskning
med rovdjursskinn, samt därefter
skivan D sättes tillbaka, uppstår
i denna skiva genom influens en
positiv laddning på undersidan
och negativ på översidan. Beröres
skivan med ett finger, bortledes
den fria negativa laddningen, och
den av ebonitskivans negativa
elektricitet bundna positiva
laddningen kvarstannar. Upplyftes
nu skivan D, blir denna laddning
fri.
Elektrokultu’r, behandling av
växter med elektricitet med
avsikt att påskynda tillväxten. En
del lyckade försök ha utförts att
stimulera frön med svaga
elektriska strömmar för att få dem
att gro tidigare än normalt.
Andra sätt att tillföra
elektrici
tet är att nedsätta med
ledningstrådar förbundna zink- och
kopparstänger i jorden eller att göra
luften ovanför växterna elektrisk.
På grund av de stora kostnaderna
för installering och drift har E.
ännu ej fått praktisk betydelse.
Elektroly’s (av grek. e’lektron
[se d. o.], och ly’sis, lösning),
sönderdelning av sammansatta
ämnen med den elektriska
strömmens hjälp. Ämnen, som leda
strömmen, under det de
sönderdelas, kallas elektrolytér.
Nedsätter man i saltsyra tvenne
med var sin pol av ett galvaniskt
batteri förenade
platinaelektroder, framgår en elektrisk ström
genom syran, och denna
sönderdelas därvid i sina beståndsdelar,
väte och klor. På grund av ioner
-nas elektriska laddningar (se
Dissociation) attraheras de
av elektroderna, så att den
positiva väteionen, H+, går till den
negativa elektroden och den
negativa klorionen, Cl-, till den
positiva elektroden. Vid elektroderna
neutraliseras ionernas
laddningar, och ionerna avskiljas som
elektriskt neutrala väte- och
klor-molekyler. Ofta förekomma vid
E. sekundära reaktioner.
Elek-trolyseras t. ex. en vattenlösning
av natriumsulfat, bildas
primärt vid katoden natrium, som
reagerar med vatten under
bildning av natriumhydroxid och
väte. Vid anoden reagerar den
neutraliserade sulfationen med
vatten, så att svavelsyra och syre
uppstå. Slutresultatet av denna
E. är utveckling av vätgas och
syrgas, under det mängden
natriumsulfat i lösningen förblir
oförändrad. — Det egentliga
studiet av E. började efter
upptäckten av den galvaniska
elektriciteten (1790) och
konstruktionen av Voltas stapel (1800).
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
