Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektropatologi - Elektroskop - Elektrostatik - Elektroteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Elektropatologi—Elektroteknik
926
Elektropatologi’, läran om av
elektriciteten framkallade
kroppsskador och deras behandling.
Elektricitetens verkan beror på
spänningen och strömstyrkan.
Likström av 100—150 volts
spänning är ej ofarlig, av mer än 500
volt nästan alltid dödande.
Växelströmmars verkan bero
även på periodtalet. Högspänd
växelström med lågt periodtal är
ofta dödande. Motståndskraften
är olika, men dessutom synes en
stöt vara mycket verksammare,
om den kommer oväntat. Vid
avrättning i elektriska stolen flyr
livet icke så snabbt som ofta
händer vid olycksfall. Vid strömmens
in- och utgångs ställen uppstå
brandskador, ofta genom
förgas-ning av metallen i ledningen,
varvid huden blir mörkfärgad; i
blodkärls- och nervsystemen
inträda även förändringar. Gå
dessa förändringar tillbaka, inträder
vanligen full hälsa mycket fort.
Endast undantagsvis uppträda
efter sjukdomar, ss. ben- och
ledåkommor och näringsrubbning i
huden. Döden inträder ofta
ögonblickligt i hj ärtförlamning 1.
and-ningsstillestånd, men ibland
fortsätter den förolyckade sitt arbete
o. d. för att först efter en längre
stund bli medvetslös. Kommer då
snabb hjälp, kan han vanl.
räddas. Den förolyckade frigöres
först från ledningen, varvid
räddaren dock måste tillse, att han
själv är isolerad. Därpå inledes
behandling med konstgjord
andning och hjärtmassage. Läkare
tillkallas. Brandskadorna äro så
karaktäristiska, att dödsorsaken
är lätt att fastställa, vilket
rättsmedicinskt är av vikt, då både
mord- och självmordsförsök med
elektrisk ström förekommit.
Elektrosko’p, instrument, med
vilket elektricitet kan påvisas.
Ett E., med vilket potentialen
samtidigt kan mätas, kallas
elektrometer. Ett enkelt E.
består av en metallstång, på
vilken nedtill två tunna guld- 1.
aluminiumblad och upptill en
metallkula äro fästade. Om en
elektriskt laddad kropp närmas
intill kulan, laddas stången, och
bladen skilja sig från varandra.
Genom att avläsa bladens utslag
på en skala, erhålles ett mått på
potentialen. I andra
elektromet-rar användes endast ett rörligt
aluminiumblad. En något mera
komplicerad elektrometer är
Thomsons
kvadrant-elektrometer, som består
av en i fyra kvadranter uppdelad
metalldosa och inuti denna en
8-formig, rörlig visare. Skalan
avläses med hjälp av en
spegelanordning.
EIektrostati’k, läran om
elektricitet i vila, ”statisk
elektricitet”. Adj. elektrostatisk.
Jfr Elektrodynamik.
Elektroteknik,
elektricitets-lärans praktiska tillämpning på
tekniken, är en jämförelsevis ung
vetenskap, som uppstått först i
början och mitten av 1800-t. E:s
äldsta grenar äro g a 1 v a n o
-teknik, telegrafi och
belysning med båglampor, till
vilka ändamål galvaniska
batterier kunde brukas. Då på
1860-och 1880-t. praktiskt användbara
likströmsgeneratorer uppfunnits
(av Pacinotti, Siemens, Edison
m. fl.), tog E. ett stort steg
framåt, och elektricitetens användning
i det praktiska livet blev därmed
mera mångsidig.
Växelströms-maskiner började tillverkas på
1880-t., och omkr. 1890 kunde,
tack vare Eerraris’ och andras,
särskilt svensken Wenströms,
uppfinningar, trefasström
komma till användning, vilket gav
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
